Översynen av EU:s datalagringsdirektiv är hett efterlängtad, särskilt av kritiker som anser att kraven på att lagra alla sms, mejl och telefonsamtal i minst sex månader är integritetskränkande.

Cecilia Malmström ansvarar för översynen och hon var själv kritisk till direktivet när det infördes 2006. Då satt hon i EU-parlamentet och kallade det hela ett hafsverk.

När hon nu sitter med facit i hand visar det sig att det finns en rad brister. Det är oklart vilken typ av brott som uppgifterna får användas för att lösa, hur dataskyddet ser ut, vem som har tillgång till datan och hur man kan få upprättelse vid missbruk. Dessutom lagras uppgifterna olika länge i olika länder.

-Det är en konsekvens av att det gick ganska fort när man beslutade det här och att man lämnat så stort utrymme till medlemsländerna att göra egna tolkningar, säger Malmström till TT.

Städhjälp

Hon vill inte redan nu låsa sig för vilka förändringar som ska göras, men det vida tolkningsutrymmet måste snävas in.

-Min ambition är att lägga ett förslag som ska ge mycket större klarhet vad gäller de här bristerna – hur det används, vem som får tillgång, och vilket skydd som finns. Jag tror att alla inser att vi behöver städa upp i det här direktivet, säger Malmström.

Samtidigt visar översynen att polisen har stor hjälp av datalagringen. Till exempel avslöjade Europol ett stort barnporrnätverk nyligen. Runt 670 pedofiler har hittills identifierats, varav 200 har anhållits.

-Det var möjligt tack vare datalagring, att man kunde gå tillbaka och se hur de utbytt information i nätverket, säger Malmström.

Diskussioner om tid

Frågan som många ställer sig är om det är värt priset att lagra all denna information om vem som har kontakt med vem och när. Löser datalagringen tillräckligt många brott? Diskussioner om proportionalitet kommer att höras ofta framöver.

-Samtidigt är det svårt att veta hur man skulle göra annorlunda. Proportionaliteten får snarare handla om hur länge man ska lagra datan och vem som har tillgång till den, säger Malmström.

Hon känner också ett hårt tryck från länder som vill gå längre än vad EU-direktivet medger.

-Det finns länder som tycker att maxtiden för lagring på två år är alldeles för kort, att man måste kunna gå tillbaka ännu längre för att följa organiserad brottslighet och att fler polisiära enheter ska ha tillgång till datan, säger Malmström.