Riksdagens EU-debatt handlade givetvis om de viktigaste politiska sakfrågorna inför det kommande valet, till exempel klimatet och migrationen. Den handlade också om själva kärnfrågan, dvs hur mycket EU egentligen ska bestämma om. Men där det hettade till mest var frågan om högernationalismens framväxt i Europa och i vilken utsträckning detta utgör ett hot mot demokratin.
Högernationalistiska partier på frammarsch
I flera europeiska länder är nämligen högernationalistiska partier på frammarsch. Det kommer med all sannolikhet att slå igenom i det EU-val som hålls i slutet av maj.
Lyckas de högernationalistiska partierna från olika delar av EU dessutom samarbeta i Europaparlamentet, vilket ännu inte är klart, kan de bli en ny tung maktfaktor i europeisk politik.
Löfven: ”En folkomröstning om högerextremismen”
Liberalernas partiledare Jan Björklund har därför pekat ut det här EU-valet som en historisk kamp mellan liberalism och nationalism. Uppenbart är att denna ideologiska strid kommer att spela en viktig roll i den svenska EU-valrörelsen. På annat sätt kan man inte tolka dagens partiledardebatt i riksdagen.
Statsminister Stefan Löfven gick så långt i sitt anförande att han utnämnde EU-valet till ”en folkomröstning om högerextremismen”. Han varnade för en utveckling där ”högerextremistiska” partier får allt mer inflytande i Europa och konsekvenserna av detta. Här fick Löfven medhåll av flera andra partiledare, bland annat Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, Miljöpartiets Isabella Lövin och Centerpartiets Annie Lööf.
Måste få väljarna att gå till vallokalerna
Måltavlan för dem alla var förstås SD-ledaren Jimmie Åkesson som i riksdagsdebatten hamnade i skottlinjen för såväl generella angrepp mot europeisk högernationalism som specifika attacker på Ungerns Viktor Orban.
Frågan man kan ställa sig är varför just högernationalismen seglat upp som en så viktig fråga för partierna inför EU-valet? Opinionsundersökningar visar ju att väljarna framför allt är intresserade av frågor som klimat och migration. En viktig förklaring är att EU-valet är ett typiskt mobiliseringsval. Med lågt valdeltagande är det extra viktigt för partierna att överhuvudtaget få sina väljare att gå till vallokalerna.
Kan mobilisera väljare – och gynna SD
Flera av de partier som nu går till hårt angrepp mot högernationalismen är naturligtvis oroade av denna utveckling. Men man hoppas också kunna mobilisera sina egna väljare i det kommande valet om man gör det till en högre kamp mellan det goda och det onda. Det är precis det som sker i EU-debatten just nu.
Det här kan mycket väl mobilisera såväl socialdemokratiska som liberala väljare, men samtidigt kan det gynna Sverigedemokraterna i det kommande valet. Partiet ges genom de omfattande attackerna en huvudroll i valrörelsen, en roll som det kanske annars inte skulle ha. Det kan därmed leda till att också SD-väljare mobiliseras den 26 maj.
KD anlägger tydlig EU-kritisk hållning
Här finns samtidigt reella ideologiska skillnader mellan partierna, kopplade till själva grundfrågan för EU – det vill säga hur stort inflytande EU ska ha över de enskilda länderna och deras medborgare.
I den här frågan har Sverigedemokraterna, som numera accepterar medlemskapet, vuxit fram som det tydligaste EU-kritiska partiet. Det nationella självbestämmandet bör öka, anser Jimmie Åkesson som i debatten slog fast att det måste bli ett slut på den ”vänsterliberala federalistiska dominansen” av EU. På andra kanten finns Liberalerna som är det mest entusiastiska EU-partiet med krav på bland annat en gemensam koldioxidskatt. Däremellan ligger övriga partierna med varierande grad av entusiasm över gemensamma EU-beslut.
Intressant i sammanhanget är att vårens komet i inrikespolitiken Ebba Busch Thor (KD) anlägger en tydligt EU-kritisk hållning. Det överstatliga beslutsfattandet ska begränsas, menar hon: EU ska vara ”lagom”. Återigen är det uppenbart att KD:s strategi är att fånga upp konservativa väljare, som inte är beredda att lägga sin röst på SD.