Om det är något som den långa regeringsbildningen har visat så är det att tilliten, det som en gång var kittet i alliansen, är historia.
Annie Lööf ( C) och Jan Björklund (L) litade helt enkelt inte på sin statsministerkandidats löften om att hans regering inte skulle förhandla med eller anpassa sig till Sverigedemokraterna. Resultatet blev som bekant ett nytt politiskt landskap där regeringen och deras nya samarbetspartier förenades i den gemensamma ambitionen att hålla SD borta från inflytande.
Men trots att det gått en månad sedan Stefan Löfven läste upp sin regeringsförklaring kan de forna alliansledarna inte sluta bråka om historieskrivningen. Förståeligt förvisso, alliansens sammanbrott är fortsatt ett öppet sår och nu handlar det om att försvara sina vägval och blidka kritikerna. Men det gör samtidigt att en återuppväckt allians ter sig allt mer fjärran.
Vakthund i utskottet
Och nu slår Moderaterna ännu en spik i allianskistan. Lika lite som Annie Lööf litade på Ulf Kristersson (M) i regeringsbildningen tänker Moderaterna lita på Liberalerna och Centerpartiet som oppositionspartier. Det är därför man nu har kommit överens med Socialdemokraterna om att få tillsätta en andre vice ordförande i de sju utskott där regeringen eller deras samarbetspartier har presidieposter.
Ett exempel är Skatteutskottet som leds av socialdemokraten Jörgen Hellman, flankerad av centerpartisten Per Åsling som vice ordförande. Här blir nu moderaten Niklas Wykman andre vice ordförande och därmed en slags vakthund som ska hindra samarbetspartierna från att göra upp om utskottets arbete i slutna rum. Så liten är alltså tilliten inom alliansen.
Någon avgörande betydelse kommer nyordningen inte att ha mer än att den ger M och KD bättre insyn planeringsfrågor och större inflytande över när statsråd ska kallas till utskotten.
Underkänner C och L som oppositionspartier
Viktigare är signalen Moderaterna vill skicka med förändringen – både regering och opposition ska vara representerade i utskottens ledning och C och L är minsann inga oppositionspartier.
Men inte heller Socialdemokraterna verkar lita på sin forna samarbetspartner längre. Uppgörelsen innebär nämligen att S blir vakthundar i de två utskott som de gav till Vänsterpartiet när S och M gjorde upp om ordförandeposterna i september.
Väljarna lär rycka på axlarna åt det här finliret i riksdagsarbetet men klart är att det är ännu ett bevis på att de forna allianspartierna fortsatt söker efter karta och kompass i ett nytt politiskt landskap. Och när det gäller Sverigedemokraterna, riksdagens tredje största parti, får de fortsatt finna sig i att vara utestängda från ledande poster i utskotten. Den överenskommelsen vill varken Moderaterna eller Socialdemokraterna bryta.