Att sluta på topp, är ett gammalt talesätt som få politiker brukar vilja ta till sig. Men Jonas Sjöstedt är ett undantag. Partiet har inte legat så här högt i opinionsmätningarna sedan Gudrun Schymans glansdagar och det personliga förtroendet för Sjöstedt slår nu alla rekord.
Att 40 procent av svenska väljare har förtroende för Vänsterpartiets partiledare är uppseendeväckande. Under huvuddelen av partiets existens har väljarnas syn på Vänsterpartiet snarare präglats av misstro och skepsis. Trovärdigheten var länge partiets akilleshäl och under en lång följd av år pendlade opinionsstödet mellan fyra och fem procent.
Jonas Sjöstedts företrädare som partiledare, Lars Ohly, hade till exempel förtroende av 15 procent av väljarna strax innan han avgick, vilket kan jämföras med dagens förtroendebarometer från Novus där Sjöstedt alltså får 40 procent.
Hans omstöpning av partiet har alltså burit frukt. Ambitionen att bredda Vänsterpartiet för att göra det mer trovärdigt och attraktivt för väljarna har lyckats.
Fått hjälp av januariavtalet
Men i ärlighetens namn har Vänsterpartiet det senaste året också fått rejäl hjälp av januariavtalet, där Socialdemokraterna tvingas driva flera kontroversiella förslag av Centerpartiet och Liberalerna. Det har skadat förtroendet för Socialdemokraterna, och banat väg för Vänsterpartiets uppgång.
Intressant i sammanhanget är också de uppgörelser som Vänsterpartiet på senare tid träffat i riksdagen med Moderaterna och Kristdemokrater, uppgörelser som också fått stöd av Sverigedemokraterna. Det här har varit kontroversiellt bland en del vänsterpartister, som menar att Sjöstedt därmed legitimerar och normaliserar Sverigedemokraterna i riksdagen.
Men att Vänsterpartiet nu tar en mer aktiv roll i riksdagen, fäller regeringen i enskilda frågor och samarbetar med gamla politiska motståndare som M och KD och samtidigt ger SD ökat politiskt inflytande tycks inte haft några negativa effekter i opinionen för V, snarare tvärtom.
Uppgörelsen om Arbetsförmedlingen som tvingade regeringen att slå till reträtt liksom överenskommelsen om mer pengar till kommunerna förutsatte visserligen SD:s röster, men trots detta är stödet inom Vänsterpartiet kompakt för Jonas Sjöstedt. Ingen annan partiledare har så stort förtroende i de egna leden som Sjöstedt, som har förtroende av 94 procent av de egna väljarna. Sjöstedt är alltså just nu starkare i sitt parti än SD-ledaren Jimmie Åkesson.
Högt förtroende hos motståndaren
Men förtroendet för Sjöstedt ökar också bland andra partiers väljare. Exempelvis har 22 procent av SD-sympatisörerna idag ganska eller mycket stort förtroende för honom. Var femte SD-väljare har alltså förtroende för V-ledaren trots att partierna brukar peka ut varandra som huvudmotståndare!
Bland M- och KD-sympatisörer är stödet för Sjöstedt nästan lika stort, 21 procent. Bland socialdemokratiska väljare är stödet ännu större, 62 procent, vilket kan tolkas som att S-väljarna inte varit särskilt mottagliga för Stefan Löfvens fördömanden av Sjöstedts agerande.
I övrigt bjuder inte Novus förtroendebarometer på några större överraskningar. Stödet för statsminister Stefan Löfven är alltjämt anmärkningsvärt lågt, 26 procent. På samma nivå ligger M-ledaren Ulf Kristersson, medan både KD-ledaren Ebba Busch Thor och SD-ledaren Jimmie Åkesson har klart större förtroende bland väljarna.
Men när vänsterpartisterna nu jublar över sin partiledares starka ställning i opinionen fasar de samtidigt för vad som komma ska. Jonas Sjöstedt, som alltså är klart populärare än sitt parti, lämnar partiledarposten vid kongressen i slutet av maj.
Att ta över efter en så populär partiledare kan närmast liknas vid ett politiskt kamikazeuppdrag.
Kan falla i opinionen
Nooshi Dadgostar, som väntas ta över efter Sjöstedt, är helt okänd bland väljarna och lär behöva åtskilliga år för att nå upp till Sjöstedts förtroende och popularitet.
Det innebär att partiet får räkna med att falla i opinionen efter Sjöstedts avgång. Frågan är snarare hur djup och bestående denna nedgång blir.
Förtroende brukar anses vara avgörande för den politiska kommunikationen. En politiker med stort förtroende har lättare att få gehör bland väljarna för sina argument och är också besvärligare att ge sig på för de politiska motståndarna.
Att sluta på topp kan alltså vara bra för Jonas Sjöstedt, men dåligt för Vänsterpartiet.