Jordbrukets maskiner släpper ut mer växthusgaser än inrikesflyget. LRF hänvisar också till att jordbruket binder koldioxid, men det är inte ett räknesätt som riksdagen godkänner. Foto: Fredrik Sandberg, TT

Analys: Det återstår en hel del att göra

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Det går alldeles för dåligt. Sveriges utsläpp måste minska med sju procent per år, men siffrorna för 2019 visar att klimatmålen är långt borta. Regeringen tvekar att ta till de mer radikala förslag som nu förs fram – förbjuda bensinmotorn, höja koldioxidskatten, sätta ett slutdatum för olja. Eller sluta subventionera böndernas diesel.

Erika Bjerström

Klimatkorrespondent

Utsläppen inom transportsektorn ska minska med 70 procent på tio år. Det har riksdagen bestämt. Det är också den sektor där det går trögast. En femteklassare kan lätt räkna ut hur snabbt utsläppen nu måste minska år från år för att detta ska vara möjligt. Utsläppsminskningen för 2019 på 2,4 procent imponerar inte. Naturvårdsverkets klimatchef påpekar i pressmeddelandet att det är ett dåligt resultat.

Jordbruket är en av de näringar i Sverige som är sämst på klimatarbete. LRF hänvisar till att 2019 var ett rekordår när det gäller skördar, vilket förklarar varför utsläppen från arbetsmaskiner ökade det året. Jordbrukets maskiner släpper ut mer växthusgaser än inrikesflyget. LRF hänvisar också till att jordbruket binder koldioxid, men det är inte ett räknesätt som riksdagen godkänner.

Rådet: Se över dieselstödet

Precis som alla andra näringar, från industrin till byggbranschen, har jordbruket ett krav på sig att bli koldioxidneutralt till 2045. Det innebär att man måste frikoppla tillväxtkurvan av sin produktion från tillväxtkurvan av koldioxidutsläpp. Men lantbruket har i realiteten fått något av ett fribrev med hänvisning, eftersom pandemin aktualiserat behovet att bli mer självförsörjande.

Regeringen subventionerar också jordbrukare med drygt två kronor för varje liter diesel som de tankar. Den lantbrukare som har biodrivmedel i tanken får däremot inte ett öre i stöd. Dieselstödet är ett av flera styrmedel som Naturvårdsverket råder regeringen att se över, och det finns flera radikala åtgärder att ta till men som skulle riskera leda till svåra politiska strider.

Strider mot EU:s regler

På Miljöpartiets initiativ har regeringen tillsatt en utredning om att förbjuda bensinmotorn och sätta ett slutdatum för fossila bränslen. 1 februari ska utredaren Sven Hunhammar vara klar. Enligt vad SVT erfar kommer han att föreslå ett slutdatum för olja och kol till 2035 – men inte ett slutdatum för bensinmotorn. Det skulle uppfattas som ett teknikförbud och strida mot EU:s regler. Storbritannien däremot, som ju just nu gör sina sista dagar som EU-medlem, har beslutat att förbjuda bensinmotorn till 2030.

Volvo Cars vd vill också se ett förbud

Det är därför lite av upp- och nedvända världen när Volvos Cars vd Håkan Samuelsson på en presskonferens den 2 december sa att han från 2030 vill se ett förbud av diesel- och bensinbilar i Sverige. Han tycker att elektrifiering av bilflottan går för långsamt.

Näringslivet gillar klara spelregler och tydliga riktlinjer. Samuelsson har också ett egenintresse av att fasa ut bensinmotorn – Volvo hotas av dryga böter eftersom man inte klarar EU-kraven på lägre utsläppsnivåer från sina bensinbilar.

Krävs tuffare styrmedel

Ska Sverige klara sina utsläppsmål behövs en rad tuffare styrmedel. Naturvårdsverket håller fram en bukett av åtgärder som regeringen kan välja bland. Dit hör höjd koldioxidskatt – den kanske mest effektiva åtgärden men svår ur politisk synpunkt eftersom höjda bränslekostnader slår hårt mot landsbygden. Dit hör också en snabbare elektrifiering av elnätet med utbyggnad av elstolpar och att använda mer biobränsle.

Den så kallade reduktionsplikten kommer att tvinga diesel- och bensinbolagen att höja inblandningen av biodrivmedel. Men reduktionsplikten kommer kanske bidra med 14 procents utsläppsminskning till 2030 – siffrorna varierar. Det återstår alltså en hel del att göra.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.