SVT/Novus väljarbarometer visar att dramatiska förändringar i opinionen har ägt rum under det år som gått sedan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna i januari 2019 gjorde upp om regeringsmakten. Deras avsikt med Januariavtalet var att utestänga Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet från politiskt inflytande. Efter höstens misstroendehot mot arbetsmarknadsministern och den senaste uppgörelsen mellan oppositionspartierna om mer pengar till kommunerna kan man dra slutsatsen att den ambitionen har misslyckats.
För Socialdemokraterna har det politiska priset varit ännu högre. Under det första året med Januariavtalet har partiet tappat 490 000 väljare. De flesta har gått till just de partier som skulle isoleras – Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
(S) förlorar till andra partier
Problemet är dock större än så för Stefan Löfven. Sedan januariöverenskommelsen ingicks förlorar Socialdemokraterna väljare till de flesta andra riksdagspartier.
En viktig förklaring är naturligtvis de kompromisser som Stefan Löfven tvingades acceptera för att få sitta kvar som statsminister. S/MP-regeringen för en ekonomisk politik som av många väljare uppfattas som alltför borgerlig, vilket har lett till att S-väljare på vänsterkanten valt att gå till framför allt Vänsterpartiet. Samtidigt fortsätter migrationsdebatten att bubbla och i kombination med brottsutvecklingen har detta lett till stora väljarförluster till Sverigedemokraterna.
Socialdemokraternas huvudproblem är alltså att partiets väljare inte känner igen sig i den ekonomiska politiken samt att regeringen inte uppfattas bedriva en väl avvägd politik avseende migration och lag och ordning.
”Januariavtalet en tvångströja för Löfven”
Det här är partiledningen väl medveten om, men januarisamarbetet innebär samtidigt att partiet saknar handlingsutrymme att förändra politiken. Januariavtalet har surrat Socialdemokraterna hårt vid samma mast som Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna. Januariavtalet har blivit en tvångströja för Löfven och hindrar partiet att ta de mått och steg som skulle kunna innebära en möjlighet att ta sig ur krisen. Socialdemokraterna är alltså bundna vid att fullfölja ett politiskt projekt som hittills kostat partiet en halv miljon väljare.
Alternativet är att slå in på en väg där partiet tydligare driver egna politiska profilfrågor. Men det skulle kunna leda till regeringskris och att partiet att förlora regeringsmakten. Inte mycket tyder på att Löfven är beredd att ge sig in på en sådan väg.
Ett annat problem för Socialdemokraterna med det nuvarande regeringssamarbetet är att partiet i flera frågor utvecklats till mer av ett politiskt medlingsinstitut. Tydligast blev detta under höstens gängsamtal. Medan övriga partier lämnade in skarpa förslag till åtgärder nöjde sig Socialdemokraterna med att försöka jämka samman och gallra bland dessa. Var partiet stod självt var inte helt tydligt.
”Varje dag vinna slaget om mediebilden”
Ett annat exempel är statsministerns återkommande uttalanden om att Sveriges asylmottagande bör minska. Samtidigt förespråkar Socialdemokraterna som del av regeringen utvidgade möjligheter för asylsökande att få stanna i Sverige, vilket är en eftergift till Miljöpartiet.
Den här hållningen riskerar naturligtvis att få förödande konsekvenser för ett parti. Opinionsbildningen är ofta minst lika viktig som själva beslutsfattandet. Före detta statsministern Göran Persson hade som ledstjärna att varje dag vinna slaget om mediebilden. Stefan Löfven tycks sedan länge ha gett upp detta. I stället verkar huvudmålet vara att inte skapa gnissel i regeringssamarbetet, vilket skapar otydlighet och oklarheter i det politiska budskapet.
Läget ser alltså dystert ut för Socialdemokraterna så här ett år efter januariöverenskommelsen. Till detta kommer ett läge i riksdagen där förbittringen inom oppositionen nu är så stor att inte ens Vänsterpartiet känner några betänkligheter kring att träffa uppgörelser som förutsätter Sverigedemokraternas stöd. Fortsätter denna utveckling, vilket mycket talar för, riskerar januariavtalet att del för del malas ner av oppositionen.
Sverigedemokraternas uppgång bruten
Få hade räknat med att moderater, kristdemokrater och vänsterpartister skulle kunna sätta sig ner i konkreta politiska förhandlingar. Förklaringen är januariavtalet och politikens dynamik att anpassa sig till nya förutsättningar.
Samtidigt innebär det nya läget i riksdagen utmaningar även för oppositionen. Oppositionspartierna riskerar att anklagas för politiskt spel när de uppfattas göra upp om förslag som strider emot deras tidigare hållning.
Noterbart i denna väljarbarometer är till exempel att Sverigedemokraternas uppgång nu tycks vara bruten, i alla fall för den här gången. En förklaring kan vara att partiet under hösten och vintern i några uppmärksammade frågor deltagit i det politiska spelet och dessutom agerat understöd åt Moderaterna, vilket inte en självklar framgångsfaktor i opinionen.
Vinterns mest uppmärksammade frågor i svensk politik, misstroendehotet mot arbetsmarknadsministern och oppositionens initiativ om mer pengar till kommunerna, har dessutom förflyttat fokus i den politiska debatten till områden där Sverigedemokraterna är betydligt svagare i än när det gäller migration och brottslighet.