Under den här mandatperioden bytte Folkpartiet namn till Liberalerna. Det var ett led i förnyelsen av partiet. Hittills har dock varken namnbytet eller någon annan förnyelse satt några djupare spår i opinionen.
I de flesta opinionsmätningar ligger Liberalerna strax över fyra procent. I SVT/Novus senaste väljarbarometer landade partiet på 4,4 procent. Visserligen är läget allvarligare för Kristdemokraterna och Miljöpartiet, men Liberalernas självbild innebär att krisen där just nu uppfattas som synnerligen allvarlig.
Fler ha anammat liberala värderingar
Jan Björklunds budskap i talet är att de liberala idéerna just nu är hotade över hela världen. I Ryssland, i Ungern och i Polen för att ta några exempel. Vänsterpopulism, högerextremism och islamism hotar liberalismen också i Sverige, menar han.
När det gäller definitionen av den breda mittfåran i svensk politik kan dock Jan Björklund i någon mening se sig som en historisk vinnare. De flesta svenska partier har sedan länge anammat mer eller mindre uttalat liberala värderingar. Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har alla i olika utsträckning tagit till sig det liberala tankegodset.
Inte gynnat Liberalerna
Det här tycks dock inte ha gynnat Liberalerna opinionsmässigt. Partiet har ofta kommit i kläm mellan de båda stora, Socialdemokraterna och Moderaterna. När den politiska kartan nu är på väg att ritas om är det snarare Sverigedemokraterna som gynnas. Den politiska debattens förskjutning i en mer konservativ och nationalistisk riktning har skapat problem för Liberalerna. I stället är det Centerpartiet som lyckats ta på sig rollen som den frihetliga liberalismens främsta försvarare.
Liberalerna ligger faktiskt sämre till i opinionen än på länge. Och någon ljusning kan inte skönjas, extra allvarligt inte minst på grund av det stundande valet. Det här bidrar förstås också till Jan Björklunds frustration över sakernas tillstånd.
Mandatperioden som gått har på flera sätt varit en jobbig resa för honom. Ifrågasatt i sitt parti har han dessutom öppet utmanats av Birgitta Ohlsson om partiledarposten. Visserligen vann han denna strid, men till priset av en bräckligare position som partiledare.
EU-samarbetet ska fördjupas
När då liberalismen är hotad både här hemma och i världen vill Jan Björklund söka stöd och styrka i EU.
EU-samarbetet är grundbulten i försvaret av den liberala demokratin, menar han. Därför ska EU utvecklas och fördjupas. Sverige bör välja fortsatt integration med övriga EU-länder snarare än en uppluckrad union. Annars kan inte de gemensamma problemen lösas: varken flyktingpolitik, kampen mot organiserad brottslighet eller klimatförändringen. EU måste samarbeta mer, inte mindre, är Jan Björklunds budskap.
Brandtal för liberalismen
Hans tal till nationen är stundtals ett brandtal för liberalismen, och i den meningen ett djupt ideologiskt tal. Frågan är dock hur publikfriande det är att så reservationslöst hylla EU-samarbetet i dagens opinionsklimat. En klargörande principiell ståndpunkt förvisso, men knappast något Liberalerna kan vinna särskilt många väljare på.
Men inte heller Jan Björklund förmår i sitt tal helt undvika de dagsaktuella valfrågorna. För Björklund är det förstås givet att lyfta skolfrågan. Det är en av partiets hjärtefrågor, och också en politisk fråga som på ett naturligt sätt kan vävas in i partiets ideologiska arv.
Skolan – ingen slump
Det är ingen slump, säger Björklund, att liberalerna alltid har kämpat för kunskaper. Genom kunskap kan alla barn oavsett bakgrund få samma möjligheter i livet. Därför är kunskapsskolan så viktig, menar han och hänvisar ännu en gång till sin uppväxt i ett textilarbetarhem. Han var mer eller mindre förutbestämd att också bli textilarbetare, men kunde genom skola och utbildning göra en klassresa.
Skolfrågan är också en stor tillgång som sakfråga för Liberalerna. När väljarna får peka ut vilket parti de tycker har den bästa skolpolitiken hamnar Liberalerna i topp. Det är alltså ingen slump att Jan Björklund lyfter just den frågan i sitt tal till nationen.