SVT/Novus väljarabarometer visar att vårens kraftiga rörelser i väljaropinionen nu tycks ha stannat av. Inga förändringar i undersökningen är statistiskt signifikanta.

De små rörelser vi ändå ser indikerar dock att Moderaterna har fortsatta problem och att Socialdemokraterna ligger kvar på låga nivåer.

Utgångsläget inför Almedalsveckan gör nog bara Jimmie Åkesson glad. Hans parti är nu med bred marginal Sveriges näst största. Partiet har samtidigt befäst sin position som det parti väljarna har störst förtroende för när det gäller invandrings- och integrationspolitiken.

Vårens fokus på just dessa frågor i den inrikespolitiska debatten har uppenbart gynnat Sverigedemokraterna.

En och annan socialdemokrat andas ut

SVT/Novus väljarbarometer får dock ändå en och annan socialdemokrat att andas ut. Raset i opinionen för partiet tycks ha stannat av. Men om den lilla uppgång vi nu ser för Socialdemokraterna verkligen signalerar ett trendbrott är alldeles för tidigt att dra några slutsatser om.

Inte heller Moderaternas nedgång är säker. Ändå lär det skaka om den moderata partiledningen. Fortsatta väljarförluster riskerar att skada tilltron till partiets möjligheter att agera regeringsbildare efter valet den nionde september. Psykologiskt är det också ett stort avbräck för Moderaterna att förlora andraplatsen till Sverigedemokraterna.

Opinionsläget inför Almedalsveckan understryker än en gång de svårigheter som lär vänta efter valet. Inget av de traditionella blocken ser ut att vara i närheten av någon majoritet.

Något blocköverskridande samarbete ser det heller inte ut att bli, i alla fall inte direkt efter valet.

Lööf och Björklund avgörande

Sverigedemokraternas uppgång gör i stället partiet till en allt viktigare maktfaktor, både för den kommande regeringsbildningen men också för vilken politik som kan bedrivas i riksdagen.

Alliansens utspel på torsdagen om att förändra praxis vid talmansvalet och att bjuda in Sverigedemokraterna till ordförandeposter i riksdagen ska ses i detta sammanhang. Även om ingen vill inleda ett direkt parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna finns en tilltagande oro för partiets växande möjligheter att blockera olika regeringsalternativ. Det här försöker nu Alliansen att anpassa sig till och dra fördel av.

Centerpartiets Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund avgör ytterst hur nära Sverigedemokraterna som Alliansen kommer att förflytta sig. De har båda tydligt markerat att en kommande alliansregering måste vara större än de rödgröna partierna tillsammans. Annars blir alliansregeringen beroende av aktivt stöd av SD för att få sina förslag genom riksdagen, och det vill varken Lööf eller Björklund.

I detta sammanhang blir det då extra intressant att Alliansen nu öppnar för att ta aktivt stöd av Sverigedemokraterna för att få sin kandidat vald till talman i riksdagen efter valet i höst. Här finns uppenbart inga betänkligheter när det gäller att använda sig av SD:s mandat i riksdagen.

Ett tydligt principiellt avsteg

Om detta är första steget mot ett mera allmänt närmande till SD är dock alldeles för tidigt att spekulera om. Det är dock ett tydligt principiellt avsteg från den hittills rådande retoriken, i alla fall från Centerpartiet och Liberalerna.

Valet av ny talman kan nämligen ses som en fingervisning om hur statsministervalet några veckor senare kommer att gå. Väljer SD att stödja en allianskandidat som talman, finns det logiskt inte skäl att anta att partiet gör någon annan bedömning vid valet av statsminister.

I det läget måste förstås samtliga allianspartier i god tid före valet ge besked om hur de ser på detta stöd. Och varför det är OK att ta SD:s aktiva stöd i en talmansomröstning, men inte i en statsministeromröstning.

Svår ekvation att lösa

Sverigedemokraterna är alltjämt ett kontroversiellt parti i svensk politik. Partiledningen gör allt för att normalisera bilden av partiet. Samtidigt sker märkliga uttalanden av ledande företrädare om vilka som egentligen är ”svenskar” och främlingsfientliga, ibland rent rasistiska uttalanden, av partifolk runt om i landet.

För Centerpartiet och Liberalerna är detta avgörande för partiets besked hittills att vägra allt samarbete med eller stöd av SD. De senaste dagarnas besked från Alliansen väcker dock frågan om maktpolitiska överväganden kan rubba denna övertygelse när valet väl är avgjort? I potten ligger ju ändå regeringsmakten och möjligheten att genomföra den politik man gått till val på. Alternativet är ytterligare en mandatperiod i opposition.

Inget av de borgerliga partierna har heller signalerat något större intresse för att göra upp med Socialdemokraterna, så även den dörren tycks stängd. I stället har det blivit ett mantra från samtliga borgerliga partiledare att statsminister Stefan Löfven ska avsättas efter valet.

Hur denna maktekvation ska lösas kan ingen svara på i dag.