Att allianspartierna ser olika på regeringsfrågan är ingen nyhet. Sedan decemberöverenskommelsen sprack 2015 har både Moderaterna och Kristdemokraterna gläntat på dörren till Sverigedemokraterna, medan Centerpartiet och Liberalerna tydligt markerat att de inte tänker ta stöd av detta parti.
Konflikten fanns alltså inom Alliansen långt innan valet. Fram till valet kunde dock Allianspartierna sopa de besvärliga frågorna under mattan. Dessutom hoppades de på ett bättre valresultat som skulle kunna lösa situationen. Nu blev det inte så. I stället blev de rödgröna partierna större än Alliansen samtidigt som Sverigedemokraterna befäste sin vågmästarposition. Valresultatet innebar därmed att det blev omöjligt för Alliansen att ta regeringsmakten utan stöd av Sverigedemokraterna.
M och KD mer öppna mot SD
Det här har skapat en låsning i svensk politik som snarare har förstärkts sedan valet för snart två månader sedan. Både Centerpartiet och Liberalerna har surrat fast sig allt hårdare vid sin position, i stället för att försöka skapa ökad handlingsfrihet. Samtidigt har Moderaterna och Kristdemokraterna fortsatt sin mer öppna linje mot Sverigedemokraterna.
När frågan drivits till sin spets under regeringsförhandlingarna har sprickan inom Alliansen blivit allt djupare. Förståelsen mellan allianspartierna för respektive partis överväganden och ställningstaganden har minskat i samma takt som den politiska insatsen har ökat. Centerledaren Annie Lööf och Liberalernas Jan Björklund har allt mer hamnat i skottgluggen för kritik från ilskna moderater och kristdemokrater. Omvänt har Jan Björklund blivit allt mer besk i sin kritik mot Moderaterna och inom Centerpartiet har misstron ökat mot Ulf Kristerssons (M) ambitioner.
Kan drabbas av svekdebatt
Samtidigt är det i sak svårt att se att Annie Lööf (C) eller Jan Björklund (L) kan agera på något annat sätt än de gör i dag. Båda gick till val på att inte ge Sverigedemokraterna politiskt inflytande och efter valet har de ytterligare skärpt tonen mot SD. Visst, man kan säga att de målat in sig i ett hörn, men man kan lika gärna se det som att de fullföljer sina vallöften. Och båda partiledarna vet att de skulle drabbas av en bitter svekdebatt om de plötsligt gjorde helt om och sade ja till att bilda en regering med stöd av Sverigedemokraterna.
Hur diskussionen om Sverigedemokraterna har utvecklats denna höst är dessutom en stor framgång för Socialdemokraterna, som visserligen också är hårda SD-kritiker men som här också ser en möjlighet att spräcka Alliansen. Och det är där vi befinner oss idag. Socialdemokraterna håller sig lugnt på sin kant, medan alliansledarna tycks vara fullt upptagna med att angripa varandra och därmed på egen hand montera ner Alliansen.
Om Alliansen definitivt spricker skulle det vara den enskilt största framgången för en socialdemokratisk partiledare på mycket lång tid. Det skulle kunna bana väg för ett blocköverskridande samarbete med Socialdemokraterna i centrum, som alla S-ledare drömmer om.
Faktum är att det också är ett önskescenario för SD-ledaren Jimmie Åkesson. Spricker Alliansen ökar möjligheten för honom att få politiskt inflytande. Åkesson (SD) har länge talat om sin dröm att skapa ett nytt samarbete med just Moderaterna och Kristdemokraterna.
Kristersson har små möjligheter
M-ledaren Ulf Kristersson framhåller ofta att när det gäller det politiska innehållet har Alliansen aldrig varit så enig som den är i dag. Så kan det förstås vara, men det spelar ju ingen större roll om partierna inte vill genomföra politiken tillsammans. Faktum är att Alliansen en gång i tiden bildades med en enda överskuggande uppgift: att ta regeringsmakten.
Som läget ser ut i dag är Ulf Kristerssons (M) möjligheter att klara nästa veckas statsministeromröstning mycket små. Både Jan Björklund och Annie Lööf har uttalat sig på ett sätt som tydligt indikerar att de kommer att hålla fast vid sitt nej när riksdagen går till omröstning. Deras handlingsutrymme att plötsligt byta fot är också starkt begränsat.
Svårigheten för Alliansen att komma överens handlar i grunden om att det här är en ideologisk fråga där liberalism står mot konservatism. Både Centerpartiet och Liberalerna hänvisar just till liberalismen när de gör kampen mot Sverigedemokraterna till en övergripande politisk fråga.
Om konflikten inte gällt ideologi utan i stället handlat om en sakfråga hade partierna sannolikt haft betydligt större förutsättningar att enas. Skattesatser eller socialförsäkringsnivåer är betydligt enklare att kompromissa om än vad som i praktiken är ett ja eller ett nej till SD-inflytande.