Det har nu gått drygt två månader sedan Liberalerna gjorde sitt vägval i regeringsfrågan. En 180 graders svängning om Sverigedemokraterna som motiverades med att det är lättare att få igenom partiets politik i ett samarbete till höger än i ett fortsatt januarisamarbete. Interna mätningar visade också att partiets kräftgång i opinionen berodde på samarbetet med regeringen och att väljarpotentialen fanns till höger.
Interna kritiker gynnas
Men den eventuella potentialen lyser helt med sin frånvaro i dagens mätning från SCB. Istället tappar partiet en halv procent till Centerpartiet som står kvar vid sitt benhårda motstånd mot SD. Och det är ett tapp som ger de liberaler som var emot sidbytet vatten på sin kvarn inför landsmötet i höst där kritikerna kräver tydligare röda linjer gentemot SD. Linjer som skulle göra det betydligt svårare för partiet att stödja en M-ledd regering som samarbetar med SD. Därmed skulle man också riskera de moderata stödröster som ingår i kalkylen för att klara sig kvar i riksdagen.
Men varför ger då inte sidbytet den utdelning som Nyamko Sabuni hoppats på? En förklaring som partiledningen sannolikt sätter sitt hopp till är högerväljare ännu inte litar på Liberalerna. De bedyrar att de vill ha en annan regering men är fortsatt kvar i januarisamarbetet.
Tvärlågt förtroende
Den interna splittringen bidrar troligen också. För trots att partiet satt ner foten i regeringsfrågan fortsätter partikamraterna att bråka, det lockar inga nya väljare.
Men problemen för L är större än regeringsfrågan. De har tvärlågt förtroende i alla sakfrågor förutom skola och utbildning där de tappar. Nyamko Sabuni (L) ligger stadigt parkerad på jumboplats när det gäller partiledarförtroende och kanske besvärligast av allt – de har ännu inte lyckats förklara tydligt varför de behövs i svensk politik.
Läget ser kort sagt nattsvart ut för riksdagens näst minsta parti.
Kris även för MP
Ett annat krisparti är Miljöpartiet. För första gången sedan november 2002 hamnar de under riksdagsspärren i en SCB-mätning. Deras tapp är inte statistiskt säkerställt men det är den tredje mätningen i rad där de inte ligger säkert över fyra procent. Förklaringarna är många men nämnas kan att deras profilfråga miljö-och klimat hamnat mer i skymundan under pandemin. Och precis som Liberalerna har de mycket lågt förtroende i alla andra sakfrågor som ligger högt på väljarnas agenda.
Bara en procent av väljarna tycker till exempel att MP har bäst politik när det gäller lag och ordning, två procent när det gäller invandring och integration. Oavsett förklaring så är det tydligt att språkrörsbytet från Isabella Lövin till Märta Stenevi ännu inte gett någon effekt i opinionen.
Centerpartiet gynnas
Om MP och L är besvikna i dag så kan Centerpartiet vara desto nöjdare. Av allt att döma gynnas de av sitt januarisamarbete och ligger nu nära en procentenhet över sitt valresultat. De behåller också sin omhuldade nyckelposition i svensk politik. Skulle den här mätningen vara valresultat så skulle Ulf Kristerssons regeringsalternativ M, KD och SD få 173 mandat mot 176 för Stefan Löfvens regeringsunderlag, inklusive Vänsterpartiet.
Därmed skulle det återigen vara Centerpartiets vägval som avgjorde vem som blir statsminister. Och i den ekvationen finns den fråga som med största sannolikhet kommer förfölja Annie Lööf (C) ända fram till valet – hur mycket inflytande ska Vänsterpartiet få i ett eventuellt fortsatt regeringssamarbete med Socialdemokraterna?