Ulf Kristersson har nu arbetat i en vecka med att försöka bilda en Alliansregering enligt vad som är de fyra borgerliga partiledarnas förstahandsalternativ, det vill säga en Alliansregering som släpps fram av Socialdemokraterna.
Att Stefan Löfven redan före valet lät meddela att han aldrig kommer att stödja en sådan regering har inte riktigt tagits in av Alliansen.
Föga förvånande upprepade Löfven detta bistra besked när han senast mötte Ulf Kristersson i torsdags. Dörren ser alltså ut att vara definitivt stängd för detta regeringsalternativ. Några nya möten med Löfven är heller inte inbokade.
Svårt att bara köra på
När Ulf Kristersson på tisdagen möter talmannen innebär det ett tillfälle att meddela att detta regeringsalternativ därför har nått vägs ände.
Fortsätter Kristersson att envisas med att det fortfarande är hans förstahandsalternativ och att han ser det som en framkomlig väg riskerar han allt mer att framstå som en moderat version av ”Bagdad Bob”, den irakiske informationsministern som hävdade att Irak var på väg att vinna kriget över USA men som ingen trodde på.
KD-ledaren Ebba Bush Thor var farligt nära det när hon på måndagen lät sig intervjuas i Ekot och där vidhöll att en Alliansregering alltjämt är förstahandsalternativet.
Det är svårt att se hur Ulf Kristersson med trovärdigheten i behåll ska kunna köra vidare ännu en vecka i samma hjulspår som hittills. Så länge Alliansen håller fast vid positionen att inte bli framsläppt av Sverigedemokraterna finns egentligen inga andra alternativ för att kunna tillträda som regering.
Kan föreslå M + KD
I stället kan Ulf Kristersson när han träffar talmannen omdefiniera sitt sonderingsuppdrag till en smalare, mer högerbetonad regering där enbart Moderaterna och Kristdemokraterna ingår. En sådan regering skulle kunna få stöd av Sverigedemokraterna, men också släppas fram av Centerpartiet och Liberalerna.
Fast där är vi ännu inte. Vi vet inte ens om Centerpartiet och Liberalerna accepterar en sådan lösning eftersom även den innebär att Sverigedemokraterna får ökat politiskt inflytande, något både Annie Lööf och Jan Björklund sagt att de inte tänker medverka till. Samtidigt finns i alla fall inom Liberalerna vissa öppningar för att släppa fram en sådan regering.
Ett sådant alternativ skulle skapa möjlighet att i alla fall på papperet behålla Alliansen som samarbetsform mellan de fyra borgerliga partierna, även om bara två av dem sitter i regeringen. Men hur Centerpartiet ställer sig till en sådan konstruktion är höljt i dunkel.
Sidbyte skulle bädda för kritik
Alternativet för dem, liksom för Liberalerna, är att i stället kliva över blockgränsen och släppa fram Löfven som statsminister för en ny mandatperiod. Centerpartiet har här nyckelrollen, inte Liberalerna.
Det är framför allt Centerpartiets mandat Stefan Löfven behöver för att kunna regera vidare. Å andra sidan är det just Annie Lööf som allra hårdast har kritiserat Socialdemokraterna och Stefan Löfven, både i valrörelsen och efter valet. Ett plötsligt sidbyte skulle därför utlösa en kanonad av kritik i borgerliga kretsar.
Ett annat alternativ som ofta förs fram, främst av före detta politiker, är att Moderaterna och Socialdemokraterna skulle bilda en stor koalition efter tysk förebild. Men det är inte sannolikt i dagens politiska läge.
Helt låst läge
De båda partierna är varandras huvudfiender och ett samarbete skulle inte accepteras inom något av partierna såvida inte Sverige befinner sig i en allvarlig och djup kris. Att partierna inte lyckas komma överens om vem som ska vara statsminister kan knappast beskrivas som en sådan kris.
Socialdemokraterna är också oroliga för koalitioner som försvagar konflikten med de borgerliga partierna. Därför säger man blankt nej till förslaget om en Alliansregering som släpps fram av Socialdemokraterna. Det skulle, enligt ledande S-företrädare, riskera att leda till omfattande väljarförluster till Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna i nästa val.
Läget ser alltså fortsatt helt låst ut inför tisdagens möte mellan Ulf Kristersson och talman Andreas Norlén. Och det är inte säkert att vi får några nya besked alls efter mötet.
Formellt finns inga sådana krav på Kristersson. Han har ytterligare en vecka på sig innan det är dags för slutrapportering. Och med tanke på den historiskt låsta regeringsprocessen är det kanske inte ens säkert att vi ens då tar ett steg närmare lösningen av detta politiska drama.