– Jag kan uppleva att jag också är sjuk i det här, som i ett slags medberoende, berättar Andreas.
Andreas och Ylva har kämpat med borderline i sin relation. När SVT Nyheter träffar dem i en söderförort till Stockholm säger de att de inte klarat situationen utan hjälp och sjukdomsinsikt.
Andreas försöker beskriva hur han känt sig som anhörig till Ylva. Han söker han länge efter orden, tittar på Ylva och säger till slut:
– Det kunde vara ganska stormigt. Jag aktade mig väldigt mycket, gick som på äggskal runt omkring Ylva.
Han berättar att han ofta blev ledsen, och framför allt arg och frustrerad. När Andreas träffade Ylva hamnade han i något som kanske mest liknade en berg-och-dalbana.
– Antingen så älskade jag honom och då var han allt för mig, det var fantastiskt, eller så var han jordens avskum och han skulle veta det, säger Ylva.
Hon ser nästan förvånad ut själv när hon berättar hur det kunde vara. Andreas fyller i:
– Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen när Ylva gick in i någon borderline-mood, då ville jag framför allt inte vara i din närvaro, säger han och tittar på Ylva, som nickar instämmande.
– Det har varit jättejobbigt, jag har haft jättesvårt att hantera det.
Diagnosen blev en lättnad
Ylva har haft starka känslor och humörsvängningar i hela sitt liv utan att veta vad det berodde på. När hon fick diagnosen borderline var det en stor lättnad:
– Jag trodde att jag var jätteförbannad, eller kliniskt deprimerad och jätteglad inom 20 minuter flera gånger om dagen. Jag trodde att det var liksom något jag hade och att det fanns en anledning till det, att det var fel på Andreas, fel på mitt liv eller vad det kunde vara. Att inse till slut vad det beror på, att det inte har något med yttre omständigheter att göra, det var ju jätte...
Hon stannar upp och letar efter orden och säger sedan:
– Jag grät när jag fick min diagnos, för jag blev så glad. Det var skönt att få sätta det på och nu vet vi hur vi kan lösa det!
Även anhöriga riskerar bli sjuka
Man räknar med att runt en miljon svenskar lever med någon form av psykisk ohälsa. Den vanligaste orsaken till sjukskrivning är sedan flera år tillbaka psykiatriska diagnoser, och den största ökningen finns bland kvinnor och unga. Hur många som är anhöriga till någon med psykisk ohälsa finns ingen ordentlig statistik över, men även där räknar man med runt en miljon.
Det är en grupp som inte alltid syns eller får den hjälp de behöver. I värsta fall blir de anhöriga själva sjuka av oro och stress, något Andreas känner igen sig i.
– Jag kan uppleva att jag också är sjuk i det här, som i ett slags medberoende, säger han.
På vilket sätt då?
– Att jag lägger väldigt mycket fokus på Ylva till exempel, framför allt när hon mår dåligt.
– Eller att jag kan vakna på morgonen och fråga ”hur mår VI idag?”.
Saknar samhällets stöd
Andreas har ett bra nätverk omkring sig och har hittat egna vägar att hantera sin situation som anhörig, men han gärna sett att han fått någon hjälp av samhället också:
– Som när Ylva fick gå och prata med någon..., det hade varit bra att kanske bli inbjuden dit, eller få någon motsvarande kontakt, bara för att förstå vad borderline är för något.
– Jag blev faktiskt ganska chockad över att Andreas glömdes bort i det, fast jag berättade att jag hade en partner, säger Ylva.
Ylva har lärt sig att känna av när borderlinekänslan kommer och brukar förvarna Andreas. Då är det inte någon idé att ens försöka prata med henne tills det går över och Andreas har slutat tro att det är han som gör något fel.
Hur har det här påverkat er relation?
– Jaa, gud, oj... jättemycket har det gjort... verkligen jättemycket! Mer förut än vad det gör idag, men absolut jättemycket, svarar Anders och Ylva i mun på varandra.
Andreas tänker lite och lägger till:
– Sen har det kommit väldigt mycket positivt utifrån det skulle jag vilja säga. Man tvingas att utvecklas.
– Om Ylva inte hade fått hjälp och haft sjukdomsinsikt hade vi nog inte varit tillsammans idag. Då hade det inte gått. Det hade varit omöjligt.