2018 konstaterades 108 fall av dödligt våld i Sverige. Bakom varje person som dödas finns anhöriga som blir kvar med sorg och chock.Medlemmarna i Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade, RAV, har alla gemensamt att de har förlorat en anhörig i ett våldsbrott och när de behövt hjälpen som mest så här stödet från samhället varit bristfälligt. 

– Vi kände att vi inte fick någon hjälp och vi visste inte vad vi skulle göra, säger Roland Jangestig som förlorade sina två barnbarn Max och Saga i de uppmärksammade Arbogamorden 2008.   

Vill ha stödperson i alla kommuner 

RAV vill att stödet till anhöriga ska bli starkare och vill att det i varje kommun ska finnas en stödperson eller krissamordnare som ska hjälpa den drabbade från det att polisen lämnar ett dödsbesked.  

– Den personen ska sen kunna vara länken mellan den anhöriga och polisen och mellan olika myndigheter. Den ska kunna berätta vad som händer i processen och också hjälpa med praktiska saker, säger Ewa-Britt Gabrielsen.   

Roland Jangestig fyller i:  

– Man går ju ner sig så totalt. De som har ett stort kontaktnät med familjer runt omkring sig har ju fördel på det viset. Men det finns ju väldigt många som är mer eller mindre ensamma och får ingen hjälp. Det är ju där krissamordnaren måste kunna hjälpa till, säger han.  

Kräver högre straff 

RAV vill också att skadeståndet som döms ut till anhöriga i en rättegång ska betalas ut direkt av staten och att de sedan ska driva in skulden från gärningsmannen. I dag är det den drabbade själv som måste göra det, med hjälp av Kronofogdemyndigheten. De vill också att straffen ska bli betydligt hårdare och att både ungdomsrabatten och villkorlig frigivning efter två tredjedelar av straffet tas bort.   

– Livstid ska också vara livstid. Vi får ju fått ett livstidsstraff. Vi kommer ju inte undan, säger Roland Jangestig i Veckans brott.

Se mer i kvällens Veckans brott från klockan 20.00 i SVT Play och klockan 22.00 i SVT1.