SVT har fått tag på katolska kyrkans hemliga utredning om de påstådda övergreppen mot ”Anna”. Vi söker upp ”Anna”, som i dag är i 40-årsåldern, för att få höra hennes version av händelserna.
Hon vill berätta, men bara anonymt.
– Dels för att det finns personer inom kyrkan som jag inte vill ska ta skada, dels för att jag är rädd för rykten som kan spridas, säger hon.
Var hennes förtrogne och stöd
Munken var dubbelt så gammal. Han var hennes förtrogne och stöd. ”Som en bror”, säger hon. Han gav henne pengar så att hon kunde följa med på utflykter, och han skjutsade ofta hem henne sist från kyrkans ungdomsaktiviteter.
– Redan från början var han fysisk. Han tog i mig ofta och smekte mig på halsen, säger hon.
När hon var i 20-årsåldern kände hon att kontakten började bli för tät och osund. Hon sa till honom att det inte var bra för henne, att de kommit varandra för nära. Men då började han att röra vid henne sexuellt, berättar hon.
”Gick in i ett sorts mörker”
Hon berättar att vid ett tillfälle då de var ensamma, tryckte han sig emot henne bakifrån, tog henne över brösten och förde in den andra handen under kjolen. Hon slet sig loss, och gick upp till övervåningen för att leta efter de andra. Då följde han efter, tryckte upp henne mot väggen och försökte kyssa henne. Han föste henne mot en säng.
”Anna” säger att hon först inte reagerade, det var som att hon frös till is. Hon tog sig loss, men kunde inte prata om saken.
Det har efteråt skapat en känsla av skam.
– Han stod ju för det som var gott, och det som var rätt. När han gjorde så mot mig så mådde jag väldigt dåligt. Jag gick in i ett sorts mörker. På ett sätt var man bekräftad men på ett annat sätt var det så förbjudet och fult och äckligt.
Tog henne på brösten och trosorna
De närmaste månaderna tog han vid flera tillfällen Anna på trosorna eller på brösten när ingen såg, säger hon. Men hon berättade inte vad som hände för någon.
– Jag var väldigt omogen. Jag hade inte haft någon pojkvän och inte någon sexuell erfarenhet.
Efteråt bad han om förlåtelse, han var förkrossad och bad henne komma tillbaka till ungdomsgruppen för att undvika skvaller, berättar hon.
”Gudsrelationen blev perverterad”
Men till slut lämnade hon det lilla samhället. Det var först tio år senare, när hon återvände 2012, som hon orkade anmäla mannen till den katolska kyrkan.
– Dels så var det en väldigt tung börda att bära, det kändes som en stor lögn alltihop, och så kände jag att han hade kommit undan ansvaret. Jag hade mått väldigt dåligt på grund av detta, jag hade gått i terapi. Gudsrelationen blev liksom perverterad på något sätt, säger hon.
Vill att andra ska våga berätta
Vi söker munken och berättar att vi har frågor gällande anklagelser om övergrepp. Han bekräftar att han vet vad det handlar om.
– Ja det är klart, jag skäms ju för detta, absolut. Det är en synd, det är fel. Det är klart att jag ångrar detta, säger han.
I dag mår “Anna” bättre men känner en stor sorg över hur detta har påverkat hennes liv. Hon vill ändå berätta.
– Jag tänker att om jag vågar lite, så kanske någon annan vågar berätta sin historia.
Fotnot: Anna heter i verkligheten någonting annat.