”Att få ihop C och V blir Anderssons stora utmaning”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Med ett år kvar till valet blir konfliktlinjerna i svensk politik allt tydligare – liksom de två regeringsalternativen.

På ena sidan de partier som förenas av viljan att byta regering och på den andra de som har ett gemensamt intresse av att hålla SD utanför regeringsinflytande.

Men de nya blocken präglas också av splittring i sakfrågorna som bäddar för en stökig mandatperiod oavsett vem som får bilda regering.

Elisabeth Marmorstein

Inrikespolitisk kommentator

Stefan Löfvens (S) sista partiledardebatt blev en möjlighet för oppositionen att göra bokslut över de hans sju år som statsminister. Och det blev underkänt från både höger och vänster. Nooshi Dadgostar (V), som fått se sitt parti öka i väljarstöd tack vare den tuffa linjen mot Socialdemokraterna, talade i hårda ordalag om en regering som lämnar efter sig massarbetslöshet, usla pensioner och vilda västern i friskolesystemet.

Lika svidande var omdömet från höger där gängkriminaliteten som alltid stod i fokus. Jimmie Åkesson (SD) och Ulf Kristetsson (M) målade upp en mycket mörk bild av läget i landet med eskalerande dödsskjutningar och förlamande otrygghet på gator och torg.

”Motståndarna” tackade av Löfven

Upplagt för het debatt alltså men så blev det inte. Istället tog den sedvanliga avtackningen vid där de som just sågat Löfvens tid vid makten plötsligt hyllade honom som person. Möjligen en smula förvirrande för de tv-tittare som följde debatten men en välkommen påminnelse om att även våra folkvalda mitt i en debatt, kan skilja på sak och person.

Stefan Löfven (S) själv valde att använda sin sista riksdagsdebatt till att tydliggöra vilken konflikt han vill ska stå i centrum inför nästa års val. I sitt inledningsanförande utmålade han än en gång Sverigedemokraterna som ett hot mot demokratin och gick till hårt angrepp på de partier som har öppnat för ett samarbete.

– Det står mellan att öka sammanhållning, gemenskap och trygghet eller att öppna en dörr för krafter som hotar det vi älskar med Sverige, slog statsministern fast.

SD-motstånd håller ihop regeringsunderlaget

Ett ovanligt högt tonläge som sannolikt är ämnad att bädda för hans efterträdare som av allt att döma blir Magdalena Andersson (S).

Motståndet mot SD är kittet som håller ihop regeringsunderlaget, det som till sist ska få Centerpartiet att acceptera en samverkan med Vänsterpartiet. Redan i höst behöver regeringen stöd av båda dessa partier för att få igenom sin budget. Då gäller det att få konflikten att handla om värderingar. Inte om den ekonomiska politiken där de tilltänkta samarbetspartierna står på motsatta sidor.

När Nooshi Dadgostar (V) radar upp Vänsterpartiets krav på budgeten är det politik som går helt emot alliansens så kallade arbetslinje som Centerpartiet fortsatt sätter högt.

En liknande konflikt finns på den högra planhalvan. Även SD vill höja sjukförsäkringen, garantipensionen och a-kassan. Och i deras kommande budgetmotion utlovas en massiv satsning på pensionerna.

Jimmie Åkessons (SD) budskap till Ulf Kristersson (M) var tydligt – bara den regeringsbildare som vill stärka pensionerna kommer få partiets stöd. Hur Moderaterna ska hantera det ultimatumet står skrivet i stjärnorna men möjligen ökar det förutsättningarna för att pensionsfrågan hamnar högre upp på dagordningen inför valet.

Kan sluta med regeringskris

En annan konflikt som blev tydlig under dagens debatt var strandskyddet och äganderätten i skogen. Där är det MP och C som står på motsatta sidor och utan en lösning där som båda partierna kan leva med kan regeringens redan skakiga budgetresa sluta med regeringskris.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.