Psykologen Hanna Wallensteen och läkaren Karin Granberg svarade på era frågor. Foto: Matilda Sandberg/SVT

Läs chatten om relationer, ensamhet och gemenskap

Uppdaterad
Publicerad

Hur kan jag ta mig ur min ensamhet? Kan man träna på att bli mer social? Fråga doktorn hälsa svarade på era frågor om ensamhet och relationer.

Sofia Jannok om samisk identitet och gemenskapDärför behöver vi gemenskapRiskerna med ofrivillig ensamhetHur stärker jag min 12-åriga dotter? Psykologen svararHur hittar man nya vänner?”Det går att träna på att bli mer social”Behöver vi en ensamhetsminister?Tittarfrågor om relationerSå funkar en ”tunnelbanedejt”Karins recept på gemenskap

Se Fråga doktorn hälsa på SVT Play.

Chatta om gemenskap och ensamhet

Stort tack för alla frågor ikväll! Nu avslutar vi chatten för denna gång. Här har vi samlat några länkar till dig som behöver stöd och råd kring ämnena vi pratat om ikväll.

Nästa tisdag ska vi chatta om sex och du kan redan nu skicka in din fråga via Duo-appen!

Ungkärlek • Jag behöver hjälp med att säga vad jag tycker och känner, min partner blir frustrerad när jag inte säger något men jag vet inte hur jag säga det jag känner. Har ni några tips?

Hej Ung kärlek!

Så fint- ung kärlek ... det var länge sedan för mig.

Tror ni behöver prata.

Gå en promenad i skogen, sida vid sida = alltid lättare att prata då. Om inte det fungerar. Skriv ner. Definiera dina frågeställningar. Prata eller lämna ett brev på kudden och vänta in respons, plus och minus lista på problem och möjligheter.

Du vill hitta möjligheter till att lösa knutar och utvecklas. Jätte bra ! Ge inte upp!

Anna • Hur gör den som inte får tag i en psykolog och inte har hjälp av telefonsamtal med olika mönniskor. Kanske man helt enkelt behöver hjälp med hur man beter sig i sociala sammanhang efter lång tids isolering och studier på distans. Psykologer är väldigt få i Sverige

Hej Anna!

Ge inte upp!

Skriv via 1177. Maila , om du har en kontakt in till din hälsocentral. Eller skriv ett brev om det du tänker och känner och lämna in i receptionen till din hälsocentral!

Finis • Jag är rätt ny på jobbet. Är projektledare och är i minoritet som kvinna med män som kollegor. Har börjat känna mig deprimerad. Men kan bero på att jag är lite utanför. Får ställa massa frågor hela tiden eftersom jag måste lära mig om jobbet. Önskar tips om hur jag ska bättre?

Hej Finis!

Projektledare. Utsatt arbete ( jag har jobbat många år som företagsläkare )

Kanske är det så att ni pratar "olika språk"

Manligt / kvinnligt

Jag har jobbat i vården , men parallellt i FHV verkstadsindustri och i sporten med män.

Män och kvinnor kommunicerar på olika sätt. Det är inte kontroversiellt.

För din del. Du gör säkert ett jättebra arbete! Du kan inte debriefa, snacka jobb och verksamhetsutveckla i bastun med en öl och med dina arbetskamrater.

Det är ingen värdering, rätt eller fel, bara gamla mönster

Vilka är dina hemma arenor?

Du kan ta din plats på annat sätt, det är jag helt övertygad om.

Om det känns sviktande. Kontakta din företagshälsovård för oberoende stöd

Sträck på dig!

Elisabeth • Jag känner mig djupt sviken av min syster. Hon verkar inte vilja tro på mig och förstå mig. När jag försöker går hon i försvar. Hur kan jag få till ett bra samtal som får oss att vilja förstå och lyssna på varrandra? Har ni tips?

Hej Elisabeth!

Det är nog extra svårt med relationer som " hackar" när det är blodsband. Men desto viktigare att hitta ett samförstånd hur ni vill ha det.

Om det är ekonomi eller respektives synpunkter med i bilden blir det ju extra jobbigt

Jag tänker. Vad vill du med relationen framåt med din syster?Vad handlade sveket om? Något du kan gå vidare från om du får en förklaring eller något som skapat obotlig skada?

Hur viktigt är det att ni når varandra och skapar en nyvunnen relation härifrån och framåt tillsammans på lika villkor?

Om så. Skriv ett brev, mess, berätta hur viktigt det är för dig. Våga blotta dig. Träffas förutsättningslöst på neutral plats. Skriv gärna upp punkter på det du vill ha svar på och vad du vill ge tillbaka, Om du inte får respons.

Så är det. Du kan älska andra mera än dina blodsfränder. Det är inget fel med det!

Gå vidare , oavsett med vilka runt omkring dig

Louise • Jag är orolig för min son som snart är 26 år och är väldigt ensam. Vill få tips på hur jag kan hjälpa honom.

Hej Louise!

Du är en god mor. Vi kommer alltid att oroa oss , glädja oss och engagera oss i våra söner.

Din son kanske mår bra över självvald ensamhet. Eller inte. Hur mycket spelar dina förväntningar in? Har du några förväntningar ?

Helt enkelt - fråga honom hur han känner och tänker, Kanske oroar du dig i onödan, eller inte. I vilket fall Fråga och sedan - handlingsplan eller så ett frö till honom och stanna kvar . Följ upp

Du är viktig för honom

Evey • Jag har vänner som jag umgås med men jag känner inte så nära samhörighet med dem. Det känns som att jag liksom är utanför även om jag är bland folk, och det är ibland svårt att hantera. Gissar att jag då utstrålar något som gör att jag hamnar ännu mer vid sidan av... Hur göra?

Det kan ju vara flera olika saker som påverkar hur nära vi känner oss våra vänner. Det kan handla om huruvida våra intressen fortfarande är gemensamma eller om vi har vuxit isär. Är jag fortfarande intresserad av vad mina vänner berättar och pratar om? Om jag fortfarande är det kanske jag kan fundera över hur det är med mig själv - släpper jag in mina vänner? Låter jag dem ta del av vad jag själv tänker, tycker och känner eller håller jag dem lite på armlängds avstånd? Har jag förtroende för dem? Visar jag dem förtroende?

Ibland kanske vi tror att vi är öppnare och tydligare än vi faktiskt är. Kanske kan du börja med att fundera lite över vad det oftast är som händer när du plötsligt känner dig utanför. Vad är det som har föregått händelsen? Finns det något du kan göra för att få dina vänner att se och höra dig bättre?

Ibland kan det också vara hjälpsamt att söka terapi för att bättre förstå sig själv och varför vissa mönster i relationer uppstår.

Goda nyheter! Vi förlänger chatten till kl 22.30 så att några fler hinner få ett svar. Karin fortsätter att svara, men vi säger stort TACK till Hanna Wallensteen för alla kloka och tankeväckande svar ikväll.

Ajon • Jag behöver hjälp med hur man vågar att öppna sig och säga vad man känner och tycker till den man älskar utan att känna skuld.

Hej Ajon!

Varför känner du skuld?

Att säga det ditt hjärta vill till den du älskar är glädje och aldrig fel. Har ni något i "baggaget"?

Tänk " här och nu" från ditt hjärta och våga säga.

Om kärleken är stor så är steget litet. Rädslan kan dock vara jobbig, att inte få det svar som du vill ha, men då får ni prata om det

Även om det är lättare sagt än gjort.

Maggan • Hur övervinner man rädslan att bli avvisad? Den rädslan gör det svårt att våga ta plats

Hej Maggan!

Ja, den känslan är grym. Vänd på tanken. Avvisandet säger mera om den som avvisade dig än om dig och den du är!

Du bjuder in! Fortsätt våga det !

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Fråga doktorn

Mer i ämnet