Hennes väckarklocka ringer 06.30. Klockan 9 har Marianne Reimers en telefonkonferens med alla enhetschefer inom Stockholms sjukhem med en uppdatering av det senaste i coronaläget. Via intranätet informeras alla 1 000 medarbetare. Bemanningen på de olika avdelningarna stäms av i ett särskilt forum där man lånar och byter personal mellan enheterna. Arbetsterapeuter och fysioterapeuter snabbutbildas för att ingå i vårdarbetet.
– Många får nya arbetsuppgifter och det skapar rimliga frågor om säkerheten. Det behövs utbildning, mod och tillförsikt. Det är upplyftande att se att många tar ett steg framåt och vill bidra. Det finns mycket god vilja och ett vuxet förhållningssätt i denna historiska kris, säger Marianne Reimers.
Mer vårdpersonal behövs
Hon leder beredskapsarbetet mellan de två sjukhus som tillhör Stockholms sjukhem som vanligen vårdar äldre och sjuka. Nu tar man över patienter från det hårt belastade Capio S:t Görans sjukhus.
När planerade operationer ställs in minskar behovet av rehabilitering. Då kan personalen användas till annnat. Deltidsarbetande uppmanas att jobba mer. Sjuksköterske- och läkarstudenter är beredda att hjälpa till. Nypensionerade likaså. Hon önskar sig mer omvårdnadspersonal och större lager av skyddsmaterial.
– Vi hann förbereda oss och har lager av skyddsmaterial men hade gärna haft mer. Vi har infört besöksförbud och måste göra en del hårda prioritringar för att skydda patienter i särskilda boenden. Även rutiner för den avancerade sjukvården i hemmet har ändrats.
Svåra beslut
Hon och medarbetarna ställs inför svåra avvägningar för patienter i livets slutskede som behöver träffa anhöriga.
– Oavsett vilket beslut man tar ställs man inför svåra etiska överväganden. Vi får inte vara omänskliga och måste samtidigt begränsa smittspridningen.
Annorlunda kris
Marianne Reimers anser att coronasmittan är komplex och svårkommunicerad.
– Smittan är inte särskilt farlig för somliga, livsfarlig för andra. Läget förändras så snabbt. Detta är inte en sådan kris som vi övat på – med kort explosionsartat förlopp. Vi måste vara uthålliga och räkna med månader med enorma ekonomiska och sociala konsekvenser.
Äta middag
På kvällen efter arbetsdagens slut hinner Marianne Reimers med några telefonsamtal till sina barn och att svara på mejl. Och äta middag. En ny arbetsdag i stormens centrum väntar.
– Detta är det svåraste jag gjort i mitt yrkesliv. Vi gör vårt allra, allra bästa och vi måste också förlåta oss själva om vi inte varje gång fattat rätt beslut.