Lördagen den 1 mars 1986 var jag sju månader gammal. Mamma och mormor tog barnvagnen in till mordplatsen på Sveavägen där de insåg att de vaknat upp till ett mindre naivt Sverige.
”Man visste inte hur man skulle förstå det som hänt”, har mamma senare berättat.
Jag minns inte mordet, eller turerna till Sollentuna centrum när vi tog omvägar för att undvika Christer Pettersson (”han var som en darrande detonation”). Däremot vet jag att polisens misslyckande sedan den där iskalla februarinatten har varit ett öppet sår i mer än 30 år.
Fram tills nu. Kanske.
Ett eget universum
Sedan vi fick veta att mordet kan vara på väg att klaras upp har jag börjat förstå alla de privatspanare som lagt ner år av sitt liv på att försöka knäcka gåtan.
Att för första gången läsa om alla de märkligheter och mystiska omständigheter som omgärdar mordet är som att upptäcka den magiska garderoben i Narnia eller plattform 9¾ till Hogwartsexpressen.
För den som älskar true crime-maraton på Netflix kan jag i stället rekommendera Granskningskommissionen om mordet. Hårresande.
Han var framför deras näsa hela tiden
Det finns en annan anledning att bry sig om att mordet nu äntligen kan komma att klaras upp.
Om den så kallade Skandiamannen pekas ut som Olof Palmes baneman är det nämligen en rättsskandal i paritet med flera av de mer – eller mindre – fantasifulla konspirationsteorier som florerat under åren (hört den om att Olof Palme aldrig mördades?).
Skandiamannen fanns framför utredarnas näsa hela tiden. Men är han verkligen en mördare eller bara ”en elefant i en porslinsbutik” och mytoman som förre spaningsledaren Hans Holmér uttryckte det?
Gäckade polisen fram till sin död
Snart får vi kanske svaret – även om jag känner mig tämligen säker på att alla inte kommer acceptera åklagarens förklaring. De många svenskar, företrädesvis män, som lagt ner tusentals timmar på att lösa mysteriet har helt enkelt investerat allt för mycket av sin tid.
Eller så kanske åklagare Krister Petersson presenterar en helt annan lösning. Det enda man hittills verkar kunna vara säker på när det gäller mordet på Olof Palme är att man inte kan vara säker på någonting.