Det är befriande att Erik Thedéen säger som det är: ekonomiska prognoser som sträcker sig längre än nästa måndag är inget man ska ta på stort allvar. Särskilt inte Riksbankens. Deras ”igelkott” är ett stående skämt. Diagrammet, som liknar en igelkott, visar hur de gång på gång gissade att de skulle höja räntan, men sedan ändå sänkte den.
Och nu senast, hur de sade att inflationen skulle vara ”övergående” och var sena på bollen med att höja räntan. I stället chockhöjer man när inflationen redan skenat iväg. Risken är att man sedan tvingas dra i nödbromsen och sänka snabbt igen, om ekonomin bromsar in för mycket när effekterna av redan genomförda räntehöjningar slår igenom med fördröjning.
Lyft blicken
Riksbanken har agerat som en övningsförare på halkbanan: för hög fart in i hala kurvan, man tvingas vrida ratten för hårt åt ena hållet, för att sedan tvingas panikvrida den tillbaka, för att inte hamna i diket. Om de nu inte har ABS-bromsar att koppla på det penningpolitiska styrsystemet, så finns det ett annat bra trick att lära från körskolan: lyft blicken och sök av trafikmiljön framåt!
Den nya Riksbankslagen ger också mandat att titta bredare på ekonomin, att inte vara så besatt av 2 procent-målet för inflationen. När Riksbanken gjorde ett ekonomiskt experiment och sänkte till minusränta var det för att man var rädd för deflation, sjunkande priser. Nog kan det vara destruktivt i ett scenario där andra ingredienser också pekar mot katastrof á la depressionen på 30-talet.
Men så var det nu inte. Priser sjönk till stor del för att import blev billigare och din smarta telefon dubbelt så bra på fem år utan att öka i pris. Något som egentligen är bra. All deflation behöver inte vara dålig deflation. Nu räds man istället inflationen. Och tar till det trubbiga vapnet styrräntan för att slå sönder delar av ekonomin så att konsumtionen ska minska så pass att inflationen ger med sig.
Men det är ju energiprisernas fel, det rår väl inte räntan på? Nej. Men har det väl börjat sprida sig i ekonomin, som det nu har, så finns risk för att förväntningarna om fortsatt inflation biter sig fast i våra sinnen, och det är det som Riksbanken verkligen är skraj för. Det som händer inne i våra huvuden, psykologin kring inflation, är det riktiga inflationsspöket.
Retoriken påverkar
Precis som hos psykologen, så försöker man snacka sig ur problemen. Mer än vad räntan kan åstadkomma i praktiken, kan Thedéens retorik göra nytta eftersom det påverkar vår uppfattning om framtiden. Om vi tror att han kommer lyckas bekämpa inflationen med räntan mildras våra inflationsförväntningar och då minskar också det faktiska behovet av att höja räntan. Han kan i egenskap av riksbankschef snacka ned inflationen.
Tricket är att lura oss att Riksbanken kommer vara hård som attan, och höja räntan mer och hålla den hög längre, än vad de faktiskt räknar med. Pokerfacet Erik Thedéen har börjat partiet bra. Räntebanan som antyder att de ska hålla kvar räntan högt flera år efter att inflationen beräknas ha sjunkit tillbaka till 2 procent, den kan de ju inte tro på själva.
Erik Thedéen är nu alltså för ärlig för sitt eget bästa. Han skulle inte sagt det där om att vi inte ska tro på deras prognoser. För det är ju det som krävs för att det ska gå att snacka ned inflationen. Så låt oss nu glömma den där stunden av oväntat raka svar som vi fick i söndag kvälls Agenda. Tro på Riksbankens kurvor ett tag till, så han slipper höja räntan lika mycket som han försöker få oss att tro att han ska göra.