1. Ränteavdraget

Det som är mest populärt hos ekonomer för att få svenskarna att låna mindre och lägga en våt filt över bopriserna är att avskaffa eller åtminstone trappa ner ränteavdragen.

Ränteavdraget gynnar dessutom mest höginkomsttagare som lånat mycket till sin bostad – och en nedtrappning skulle troligtvis minska viljan att låna pengar. 2015 kostade ränteavdraget statskassan cirka 30 miljarder kronor. I ett läge där räntorna går upp kan ränteavdragen bli mångdubbelt dyrare för statskassan.

Problemet är att många svenskar  idag räknar med ränteavdragen i sin hushållsekonomi och en del skulle få svårt att klara sig utan dem och samtidigt bibehålla sin livsstil. Så även om många av partierna i riksdagen är för att fasa ut ränteavdraget och i vissa fall kompensera med att sänka reavinstskatten är det sannolikt svårt att få politisk majoritet för ett sådant förslag.

Och särskilt inte under ett valår.

LÄS MER: Rundringning: Alla vill minska ränteavdragen – utom S och M

2. Återinföra fastighetsskatt

Istället drömmer många ekonomer om att återinföra någon form av progressiv fastighetsskatt. Även det är dödfött. 2007 gick den borgerliga regeringen till val på att avskaffa fastighetsskatten.

Den var väldigt impopulär eftersom den sågs om skatt på en inkomst som ett hushåll ännu inte fått del av. 2008 avskaffades den och istället infördes en mycket lägre kommunal fastighetsavgift. Tidigare finansminister Anders Borg som var med och slopade den är en av de som nu talar sig varma för att återinföra den.

Så varför ses den av många ekonomer som en “drömskatt”? Fastighetsskatten påverkar inte hur mycket du jobbar som exempelvis en marginalskatt, den är supersvår att smita från och att den dessutom skulle kunna minska bostadsprisrallyt eftersom den tidigare i alla fall beräknas på taxeringsvärdet av bostaden.

En del hoppas också på en omfördelningseffekt – att genom beskatta dyra villor i Stockholm, Malmö och Göteborg kan pengar tas från rikare områden och ges till mer utsatta eller landsbygden.

För att delvis finansiera förslaget om att slopa fastighetsskatten höjdes istället reavinstskatten. Redan då varnades det för att det skulle göra att människor inte ville flytta och skapa en så kallad “inlåsningseffekt”. Det är helt enkelt mycket lättare att som politiker ta bort skatter än att återinföra dem, och även om Vänsterpartiet vill se en höjd fastighetsavgift är de rätt så ensamma.

3. ”Avreglera” hyresmarknaden

Fram till 1974 bestämde staten hur hyror skulle sättas och satte ett tak för hur hög den kan kunde vara. Idag träffar hyresmarknadens parter en överenskommelse om hyreshöjningar enligt hyresförhandlingslagen.

Vill du bestrida hyrorna finns det en hyresnämnd.

Fri hyressättning på hela eller delar av hyreslägenheterna för att öka rörligheten och få fler lägenheter uthyrda är något som förts fram tidigare av Liberalerna och Centerpartiet men inte heller här finns någon politisk majoritet i frågan.

4. Bygga bort problemet

Har vi bostadsbrist i Sverige i dag eller inte? Det beror på vem du frågar. Boverket anser att det behöver byggas 440 000 lägenheter till 2020.

Andra framhåller att det finns gott om lediga bostäder, att befolkningsprognoserna är osäkra och att det framförallt handlar om att det måste till hyreslägenheter som människor har råd att bo i.

Byggs det för mycket utan att ha sett till det egentliga behovet kan det också leda till boprisfall, lyder varningen.

Höga prisnivåer kräver fingertoppskänsla

Svenskarnas stora lån gör att många är oroliga för att vad som än görs riskerar det att bli den pyttelilla tuva som stjälper hela lasset. I Nederländerna ledde åtgärder för att stävja bolånepartyt till en sur baksmälla. Det smittade sedan resten av ekonomin som fortfarande kämpar med att återhämta sig.

Läget i Sverige just nu är att bostadspriserna ökat med 40 procent de tre senaste åren och den svenska hushållen har 2.944 miljarder kronor i bolån. Skulderna växer fortare än både hushållens inkomster och tillväxten i ekonomin i sin helhet, BNP.  Vi är uppe på höga höjder och minsta skakning på stegen kan få oss att förlora fotfästet.

Flera av de mindre partierna som är positiva till att trappa ner ränteavdraget gör det med vetskapen om att inget kommer hända innan valet 2018 och att de dessutom med största sannolikhet inte kommer att få finansministerposten och därmed få ansvaret i knät om åtgärden skulle leda till boprisfall eller att vi spenderar mindre pengar och ekonomin saktar in.

LÄS MER: FI vill skärpa amorteringskravet

Bollar tillbaka till politikerna

Istället tittar alla på Finansinspektionen. Efter att myndigheten infört ett amorteringskrav som knappt känns som ett myggbett på bostadsmarknadens prisutveckling vill de nu ta i lite hårdare och tvinga bolånetagare som lånar mer än 4,5 gånger sin årsinkomst att amortera en procentenhet mer av bolånet per år.

Men FI bollar tillbaka till politikerna.

Sist i sin sammanfattning av den senaste stabilitetsrapporten skriver myndigheten: ”Men FI kan inte ensamt komma till rätta med de växande sårbarheterna på bostads- och bolånemarknaden. Det krävs en samlad politik med insatser på bred front, från flera politikområden och från flera offentliga instanser.”

Just nu verkar ingen folkvald med makt att ändra politiken vilja svara på detta rop på hjälp.