Då kom den. Utredningen som skulle visa om Uppdrag granskning och SVT Nyheter hade rätt i misstankarna, att Swedbank under nära ett decennium använts för omfattande och systematisk penningtvätt i Baltikum.

Den svenska storbanken hade fått de 50 namn som SVT valt att fokusera på (bland hundratals misstänkta kunder), och den externa utredaren FRA, Forensic Risk Alliance fick lite drygt tre veckor på sig att komma med ett resultat. Efter att själv ha granskat de 50 kunderna som hamnar i fokus vet jag att tre veckor är en mycket liten tid, nästan en omöjlig uppgift.

Men Swedbank ville ha rapporten klar innan årsstämman nästa vecka. Och då blev resultatet därefter.

Många frågor

Ska man vara välvillig kan man säga att utredningen svarar på tre frågor: Har de 50 bolag som SVT hade på sin lista varit kunder i banken? Är de fortfarande kunder? När gjordes senaste transaktionen? Det är inte ointressanta frågor men de fungerar egentligen bara som ansats till huvudfrågan: Har banken medverkat eller använts för misstänkt penningtvätt?

För att svara på den frågan måste man titta på kunden, vem är den egentliga ägaren, var kommer pengarna ifrån, vart ska dom? Och det har utredarna inte alls gjort.

Vi vet alltså varken mer eller mindre idag, och när Swedbanksstyrelseordförande Lars Idermark kallar det för en ”statusrapport”som bekräftar uppfattningen att banken framgångsrikt motverkarpenningtvätt, ja, då tar han ett rejält kliv ut på plankan där vdBirgitte Bonnesen redan står.

Vem bär ansvar?

Danske bank tog tidigt beslutet att utreda alla de utländska kunder i Baltikum som kallas för ”Non-resident”, för att svara på frågan om banken medverkat till penningtvätt, och i så fall hur mycket och vem som bär ansvaret. Swedbank kunde ha fattat det beslutet idag, det gjorde man inte. Framtiden får utvisa hur klokt det var.