Vindkraft och gruvor är lika på många sätt. Det är en naturresurs, det tar lång tid att få tillstånd och det blir ofta ett stort lokalt motstånd. Men jämfört med den högljudda opinion som finns mot att just utländska bolag ska bryta den svenska malmen är det betydligt tystare om att det är utländska investerare som nu äger en växande majoritet av vindkraften i Sverige.
För vindkraften växer nu till att bli tre gånger så stor som för fem år sen. Fler, men framför allt större verk ökar produktionen från 16 till 49 TWh. Två tredjedelar ägs snart av utländska investerare.
Frågan om vem som bör äga vindkraften handlar om en kompott av nationalism, säkerhetshot och sumpade affärsmöjligheter.
Missar svenska företag vindkraftståget?
Utländska bolag håller nu på att plocka de lägst hängande frukterna. De bästa lägena går åt först – där motståndet är minst, kablarna är klara och vinden är bäst.
Så varför investerar inte svenska bolag och fonder i vindkraft i Sverige? Svaren är skiftande och oklara; svenska placerare är små på den internationella kapitalmarknaden, de saknar vindkraftsexpertis, de har högre avkastningskrav än utländska investerare, de statliga pensionsfonderna har förhindrats av regler, och Vattenfalls avkastningskrav är för högt. Bland annat.
Men kanske gör svenska investerare rätt. Vindkraft är en långsiktig investering med låg avkastning. En person på ett bolag som ändå satsar konstaterade anonymt att det inte har varit en så bra affär de senaste fem åren då elpriserna varit låga.
Är vindkraften ett säkerhetshot?
Största enskilda ägare är kinesiska CGN med sju procent, vilket pekats ut som ett säkerhetshot.
– Vi ska inte vara naiva, säger energiminister Khashayar Farmanbar (S) om det utländska ägandet, och utreder nu hur mycket utländska bolag ska kunna äga och påverka.
Vad utländska ägare kan göra förutom att stoppa produktionen är oklart. Vindsnurror är inte som telekomutrustning som kan avlyssnas. När det gäller Kina handlar det kanske mer om att varna för “röda faran”? Men att vinsterna går till en diktatur är känsligt. Föreställ att det i dag fanns ryska ägare till svenska kraftverk – då hade inte heller hotet om att dra ur sladden varit tomt.
Motståndet kan öka
Det kan te sig som en nationalistisk tanke att värna vinden som “svensk” och bara en inbiten socialist skulle hävda att staten ska äga alla naturresurser. Elmarknaden är ju avreglerad sedan 90-talet och det är fritt för utländska bolag att komma hit. Men det handlar också om känslor och om att få folk att acceptera utbyggnaden. Då kan det svida ännu mer om det är ansiktslösa pensionsstiftelser som förfular utsikten och tar pengarna utomlands.
Så ju större det utländska ägandet bli desto viktigare blir det nog att förankra ny vindkraft hos människorna som berörs. Nyckeln, menar somliga, kan vara att lokalbefolkningen får större del av vinsterna genom fastighetsskatten eller ökad bygdepeng. Det har en udda kombination av partier i riksdagen (SD, MP, C, L) drivit och Socialdemokraterna har nu gläntat på den dörren.
Frågan är om motståndarna till utländsk vindkraft låter sig köpas.