– Det är många äldre som säger “Jag har röstat på Socialdemokraterna i hela mitt liv men nu är det slut, nu har de lurat mig färdigt”. Sen säger de “När vi jobbat och betalat skatt så får vi inte den omvårdnad och den service som vi hade räknat med när vi blev pensionärer och gamla”.
Så säger Lulebon Sven-Erik i ett reportage i Studio Ett. Han är tidigare socialdemokrat men för sex år sedan gick han över till Sverigedemokraterna. Hans vittnesmål sätter fingret på ett av Socialdemokraternas stora problem – det utbredda missnöjet bland de som känner sig svikna och bortglömda av det “politiska etablissemanget” i Stockholm.
”Vanligt folk” röstar SD
Det handlar om väljare utanför storstäderna, med låga inkomster och kortare utbildning. De som Socialdemokraterna inte sällan beskriver som “vanligt folk”. Förr tog de ett jobb på bruket, gick med i facket och röstade på Socialdemokraterna, precis som mamma och pappa. Nu tycker många av dem att det är Jimmie Åkesson (SD) som för deras talan.
Svårast är tappet i Norrland, från närmare 50 procent när Stefan Löfven (S) var ny som partiledare till drygt 30 procent i dag, visar en färsk mätning från Demoskop/Expressen Och de väljarna verkar svåra att locka tillbaka, trots att Socialdemokraterna övergivit sin gamla fixering vid att vinna medelklassen i storstan till förmån för en tydligare offensiv mot landsbygden.
S går mot sämsta valet i modern tid
Det är därför Stefan Löfven turnerat landet runt för att träffa det där “vanliga folket”. Det är därför han i varenda tal upprepar klassiska arbetarrörelseideal och går till val på att återupprätta “det starka samhället”. Ändå ser Socialdemokraterna ut att gå mot sitt sämsta val i modern tid.
I sin valstrategi konstaterar partistrategerna att Socialdemokraterna behöver vinna de 300 000 väljare som står och väger mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. En viktig ingrediens för att lyckas var den skärpta migrationspolitik som presenterades i maj. Det var ett plåster som var tvunget att rivas av före valet men det skapade de svåraste interna oroligheterna sedan Stefan Löfven valdes till partiledare.
Sidoorganisationerna gjorde uppror, en riksdagsledamot hoppade av och flera arbetarekommuner tog avstånd offentligt. En intern kris med fyra månader kvar till valet. Samtidigt lyckades man inte övertyga de som, precis som partiledningen, tycker att en stram migrationspolitik är en förutsättning för en stark välfärdsstat eftersom det i samma veva stod klart att regeringen skulle få igenom sitt hårt kritiserade lagförslag om att låta 9000 ensamkommande få en ny chans i Sverige.
S-väljare går till SD, V och soffan
Stefan Löfvens dilemma är att Socialdemokraterna blöder åt flera håll, främst till SD, men även till soffan och Vänsterpartiet. Och när man försöker övertyga en grupp, flyr en annan. Ett annat bekymmer för Löfven är regeringsfrågan. Här vill Stefan Löfven av taktiska skäl gärna att valet blir en slags folkomröstning om Sverigedemokraternas inflytande. En röst på Socialdemokraterna ska vara garanten för att SD aldrig någonsin får något att säga till om.
Måltavla är förstås Ulf Kristersson (M) som Löfven angriper för att vilja samarbeta med SD. Men vilket regeringsunderlag han själv tänker sig är ännu oklart. Han pratar allt mindre om en regering med Centerpartiet och Liberalerna. I ett läge där Socialdemokraterna tappar väljare till Vänsterpartiet är det vanskligt med alltför frejdiga flörtar med partier som vill luckra upp LAS (Lagen om anställningsskydd), ha lägre ingångslöner och sänka skatterna till OECD-snittet.
Istället vill Stefan Löfven göra upp över blockgränsen i olika sakfrågor – men hur stabilt blir det i ett ännu svårare parlamentariskt läge än vad vi haft den gångna mandatperioden? Och när det gäller försäkringarna om att man visst vill fortsätta dagens koalition med Miljöpartiet så övertygar det föga.
MP får skulden
Både de egna väljarna och ledande S-företrädare sågar det stundtals skakiga resonemangsäktenskapet. I bakgrundssamtal med socialdemokrater får Miljöpartiet inte sällan skulden för Socialdemokraternas väljartapp. Är det inte de ensamkommande så är det bensinskatten.
– Jag tror att Socialdemokraterna förlorat stöd på det samarbetet. Det är en black om foten som legat oss till last, sa exempelvis LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson i Kvartals Fredagsintervju nyligen.
Men vad tänker sig då Löfven? En enpartiregering? Inte en helt enkel manöver för ett parti med säg, 85 mandat och en majoritet emot sig i riksdagen.
Det går ännu sämre för M
Ett glädjeämne för Stefan Löfven är att det går ännu sämre för den gamla ärkerivalen. Så länge Moderaterna tappar räcker en väldigt blygsam uppgång för att skapa gott humör i partiet.
– Vi är inne i en positiv trend jämfört med Moderaterna och ser man till andra socialdemokratiska partier i Europa så går det ju väldigt bra för oss, som en socialdemokrat uttrycker saken.
Inget vanligt val
Huvudkonflikten i det här valet står enligt Löfven om välfärden och den svenska samhällsmodellen. Valet 2018 är alltså inget vanligt val – det är en folkomröstning om vilket samhälle vi ska ha.
Marknadshyror, sänkta skatter som raserar välfärden, lägre löner och privatiseringar med Kristersson? Eller utbyggd välfärd och ett tryggare Sverige med Löfven? Så lyder valbudskapet.
Men Moderaterna är inte särskilt sugna på att bjuda Socialdemokraterna på sin efterlängtade höger-vänsterkonflikt. Och utan danspartner blir det inte mycket till tango. Inför valet 2014 var budskapet att någonting höll på att gå sönder i Sverige. Nu är budskapet “vi har börjat laga det som var trasigt, ge oss fyra år till så kommer Sverige hålla ihop igen”. Frågan är om han lyckas övertyga tittarna om det i kväll?