SVT Nyheter möter upp med 16-årige Ahmad utanför skolan och följer med honom till gymmet. Han går vant fram och visar sitt medlemskort och tar kurs mot omklädningsrummet med långa kliv och träningsbagen över axeln. Han brukar gå hit med kompisar och han har fått hjälp i början att lära sig övningarna av en coach.
– Jag går hit varje dag efter skolan och tränar ett par timmar, sedan går jag hem och käkar, säger han medan han tränar ryggmusklerna i en av maskinerna.
Ahmad har hunnit vara med om en hel del i sitt unga liv, och han har hittat träningen och det sociala umgänget som en ventil som får honom att må bra även psykiskt.
– Man får ur sig det svåra man har inom sig och får positiva saker tillbaka, både psykiskt och fysiskt.
Flydde från Syrien 2015
Första gången vi träffade Ahmad var sommaren 2015 och han hade precis kommit till Sverige från krigets Syrien tillsammans med sin farbror. De flydde med båt över Medelhavet och tog sig igenom Europa. Han lämnade sina föräldrar och syskon bakom sig och har sedan dess ägnat all sin energi åt att kämpa för att rädda dem ur kriget och för att få återförenas.
Ahmad och hans farbror hade tur, de fick sitt efterlängtade uppehållstillstånd bara några dagar innan de nya, strängare reglerna för uppehållstillstånd och familjeåterförening trädde ikraft i juli 2016. Det blev ytterligare en lång väntan med en del komplikationer, men nu har de fått besked att familjen får komma hit.
– Jag är väldigt lycklig! Jag räknar inte timmarna längre, utan sekunderna till att få uppleva den stund som jag väntat så länge på, att få veta hur den ska bli.
– Det kommer nog kännas konstigt för dem i början. Jag var tolv år när jag åkte och nu är jag 16, det har gått fyra år. De kommer nog att bli förvånade över hur jag förändrats. Jag tror också att de kommer att vara glada och stolta över sin son som offrat allt för att få dem att komma hit, säger Ahmad och ler stort.
Återförenas på Arlanda
När SVT Nyheter möter Ahmad och hans farbror nästa gång följer vi med dem från tåget på Stockholms Centralstation till Arlanda. Flyget från Beirut med hans föräldrar och syskon ska landa halv tre på natten. Ahmad har klätt upp sig i slips och kostym och är nyklippt. Det finns en spänd förväntan i luften, men också en rädsla och nervositet inför att något ska gå fel.
Farbror Mohammad är stolt över Ahmad och lycklig över att snart få träffa sin bror, men det finns också ett stänk av vemod när han berättar att Ahmad ska flytta in till sin familj i Växjö, medan han ska bo kvar i den lägenhet han och Ahmad delat, ungefär en halvtimmes resa från Växjö.
– Jag har ett jobb som mekaniker och vill fortsätta med det, men jag får åka och hälsa på så ofta som möjligt, säger Mohammad.
Nu är Ahmad äntligen på väg till det möte han sett framför sig så länge. In i det sista är både han och hans farbror oroliga och nervösa att något ska gå fel. Det pratas om att USA ska bomba i närheten av Damaskus, och när flyget från Beirut visar sig vara försenat blir nerverna på helspänn.
Men så kommer de. Äntligen. Ahmad rusar i sin pappas famn och gråter hejdlöst, sedan är det dags för mammans famn, och hon tittar förundrat på sin lille son som blivit en ung man. Och när de börjar gå mot utgången tillsammans är det som att det riktigt sjunker in i pappan att han går där bredvid sin son. Han tittar på honom och vänder sig mot sin bror, Ahmads farbror. Han pekar mot sin son och konstaterar skrattande:
– Han är längre än jag...