I Sverige finns i dag knappt 150 auktoriserade sjukvårdstolkar. Dessutom finns knappt 1.100 auktoriserade tolkar, som har genomgått grundutbildning men som inte är specialiserade på sjukvårdstolkning, där det ställs högre krav på kunskaper inom specialistvård och terminologi.

Ivett G Larsson är handläggare på Kammarkollegiet, den myndighet som auktoriserar tolkar i Sverige, och hon säger att det skulle behövas fler sjukvårdstolkar.

– Men intresset är väldigt lågt. Till årets prov för sjukvårdstolkar har vi 23 anmälda i elva språk och vi har nu en period för efteranmälan som är öppen till 30 juni – så vi hoppas att det blir ännu fler. Men vi vet av tidigare erfarenhet att några av de som sökt tyvärr kommer att lämna återbud, säger hon.

I och med att det är så få som söker är det också få som blir auktoriserade.

– Det är inte mer än fyra, fem personer i snitt per år. Jag tror inte att det täcker det behov som finns i Sverige?

Två orsaker

Att det är betydligt fler sökande till rättstolkningsproven tror hon beror på två saker.

– Dels på låg efterfrågan på sjukvårdstolkar, dels det ekonomiska incitament som rättstolkar har för att skaffa sig kompetens.

Inom vården är efterfrågan på auktoriserade specialisttolkar mindre uttalad än vad den är inom rätsväsendet. Enligt förvaltningslagen, som gäller för rättsväsendet, bör man använda tolk om personen i fråga inte behärskar svenska eller är allvarligt hörselskadad. Och sedan hösten 2013 står det i rättegångsbalken att man, i den mån det finns, måste använda sig av auktoriserade tolkar. Så det finns ett tydligt krav på vilken kompetens en tolk ska besitta – så är inte fallet inom sjukvårdsområdet där efterfrågan inte är lika explicit.

När det handlar om ersättningen för rättstolkar så har domstolsverket en tolktaxa som är enhetlig för de myndigheter som omfattas.

– Det är polis, åklagarmyndigheten, kronofogden och domstolsverket och där har man bestämt i förväg att det ska finnas olika nivåer för arvodering. De tolkar som är auktoriserade rättstolkar tillhör den högsta kategorin, auktoriserade tolkar näst högsta och alla övriga tolkar får det lägsta arvodet. Någon sådan enhetlig taxa finns inte inom sjukvården, säger Ivett G Larsson.

Eftersom rättsväsendet är statligt medan vården sker i flera olika landsting, där upphandlingarna sker lokalt, så kan villkoren och förutsättningarna för tolkarna skilja sig stort, upplyser hon.

– Många landsting har de senaste åren utfört upphandlingar där arvodena ha varit olika och där det inte alltid är kvalitén som prioriteras utan priset – och då blir sjukvårdstolkar helt enkelt för dyra. Vad vi förstår är det många tolkar som väljer uppdrag inom rättsväsendet framför uppdrag inom sjukvården av den anledningen.    

Jämlikhet i vården

Att bara anlita någon som kan det aktuella språket duger inte, anser hon.

– Det viktigaste för dig som tolkanvändare är att du ska kunna meddela dig precis på samma nivå som du gör med någon som talar ditt språk. Det är väldigt viktigt att den person som tolkar de här samtalen har en viss kompetens, en god språkbehandling på båda språken, bra och djupa terminologiska kunskaper och dessutom tolktekniskt skickliga och naturligtvis i allt följa den goda tolksed som finns i branschen, den yrkeskodex och de etiska regler som finns för tolkar.

Patientfokus, likabehandling, jämlikhet och rättssäkerhet är förutsättningarna för en god vård.

– Kan inte vården ges utifrån de här förutsättningarna innebär det exempelvis att en patient kanske inte får rätt information medicinering och de vårdåtgärder som vårdgivaren har eller information helt enkelt om sin sjukdom och i värsta fall kan det här leda till felbehandling.

Tvärtemot vad man kanske skulle tro tycker handläggaren inte att det är patienten som i främsta hand behöver tolken.

– Nej det är den sjuksyster, läkare eller vårdgivare som måste kunna genomföra sitt arbete med god kvalité och på ett patientsäkert sätt. Har man inte kvalificerade tolkar så kommer man inte att kunna göra det.

– Det står inte uttryckligen i lagtext, annat än för döva, att man måste använda sig av tolk, utan det är en rekommendation. Så det är klart att det vore önskvärt att man även i lagtext lyfte upp kravet på att använda sig av tolk, inte bara i teckenspråk, utan även i talade språk.