En praktskandal som allvarligt skadar förtroendet

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Bilden av den oförvitlige svenske ämbetsmannen håller på att krackelera. Den negativa uppmärksamheten kring högt uppsatta statliga tjänstemän riskerar att allvarligt skada förtroendet för statsförvaltningen.

Mats Knutson

Inrikespolitisk kommentator

Att en svensk generaldirektör anhållits som misstänkt i en korruptionshärva är förstås en praktskandal. Avslöjandena vid Fastighetsverket visar också att vi kanske har en naiv bild på förekomsten av korruption i Sverige. Att mutor och bestickning mest är något som förekommer i andra delar av Europa och världen. Kanske är det dags att tänka om här.

Men även om korruptionshärvan på Fastighetsverket är en exceptionell händelse, såvitt är känt just nu, så är den inte den enda affären där svenska ämbetsmän bryter mot vad det som historiskt brukar sammanfattas i begreppet ”oförvitlighet”.

Korruptionshärva på Fastighetsverket

Försökte varna

Vänskapskorruptionen inom Skatteverkets ledning har också skadat tilltron till hur svenska statstjänstemän agerar inom ramen för sina uppdrag. När SVT:s Uppdrag Granskning i våras begärde ut uppgifter om förre kabinettssekreteraren Frank Belfrage på UD försökte Skatteverkets dåvarande ledning, generaldirektören Ingemar Hansson och överdirektören Helena Dyrssen, att varna sin före detta kollega på regeringskansliet. För detta har de kritiserats hårt.

Rikspolischefen Dan Eliasson har på ett annat sätt gjort tydliga och uppmärksammade avsteg från den svenska ämbetsmannatraditionen att en statstjänsteman ska uppträda opolitiskt i förhållande till partipolitiken. Vid upprepade tillfällen har han hårt kritiserat Sverigedemokraterna, trots att det inte ligger inom ramen för hans uppdrag som opolitisk tjänsteman.

Även om det naturligtvis är stor skillnad mellan dessa tre fall, både vad beträffar innehåll och betydelse, bidrar de alla sannolikt i olika grad till att underminera allmänhetens tilltro till och förtroende för statsförvaltningen.

Tål inte fler skandaler

Den svenska ämbetsmannatraditionen har anor ända tillbaka till 1600-talets Axel Oxenstierna. Ofta framhålls denna tradition som ett föredöme, inte minst här i Sverige. Det handlar både om förvaltningens självständighet till den politiska makten men också om de enskilda tjänstemännens ”nit och redlighet”.

Den senaste tidens skandaler och affärer skadar denna bild. Det har de senaste åren talats mycket om riskerna med ett ökat väljarmisstroende mot politikerna. Minst lika allvarligt är ett ökat misstroende mot dem som ansvarar för skötseln av statsförvaltningen. Att de skulle ta mutor, låta sig påverkas av vänskapsrelationer eller agera utifrån egen politisk agenda. Svensk statsförvaltning tål inte fler skandaler nu.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Korruptionshärva på Fastighetsverket

Mer i ämnet