– Det som hänt i Sverige är småpotatis jämfört med vad som sker i andra länder, säger statsvetaren Andreas Bågenholm.

Han, liksom de flesta som är verksamma på området, har följt utvecklingen med intresse.

Nästa steg tas den 5 augusti då riksrevisor Margareta Åberg är kallad till Riksdagens konstitutionsutskott (KU) för att utfrågas om den misstänkta vänskapskorruptionen inom myndigheten.

– Sådana här saker skadar tilltron till samhällssystemet. De får definitivt inte hända för ofta och vid ”fel” myndigheter. Men därav ska man inte dra slutsatsen att Sverige är ett korrupt land, säger Bågenholm.

Han förklarar att det är värre på andra ställen.

– Alla typer av korruption, inklusive vänskapskorruption, är långt ovanligare i Sverige. Man måste komma ihåg att nästan alla länder på jorden är korrupta. Länderna i nordvästra Europa är ett undantag.

Inkompetenta gynnas

Bågenholm är verksam vid forskningsinstitutet Quality of Government vid Göteborgs universitet. Institutet, som skapades av professorerna Bo Rothstein och Sören Holmberg, är i hög grad inriktat på studier av korruption, dess orsaker och konsekvenser.

Han påpekar att det finns olika typer av vänskapskorruption, nepotism. I värsta fall handlar det om att ge favörer, exempelvis anställningar, till nära släktingar och vänner, oavsett de senares kompetens.

Ett känt exempel är Frankrikes tidigare premiärminister Edith Cresson som anställde en uppenbart inkompetent medarbetare när hon var EU-kommissionär. Hon fälldes för korruption för detta.

– Det finns några sådana fall i Sverige, men de är svåra att komma undan med. De sticker i ögonen, säger Bågenholm.

Sverige i topp

I bästa fall gynnas personer, som även om de är kompisar eller släktingar, de facto är kompetenta.

– Så är det sannolikt på Riksrevisionen. Jag tror att det är rimligt att anta att de som anställts har de rätta kvalifikationerna och att det främst är därför de har blivit kontaktade. Det hela hade kunnat gå spårlöst förbi om inte journalister råkat upptäcka det hela, säger han.

Sverige brukar alltid placeras i den absoluta toppen när organisationen Transparency International rankar världens länder utifrån graden av korruption. Fast händelserna på Riksrevisionen, och andra incidenter som muthärvan i Göteborg, har fått många att fråga om Sverige är på väg att bli mer likt andra länder.

– Svårt att veta. Frågan hänger ihop lite med att enstaka händelser har uppmärksammats. Men det är inte så att Sverige håller på att bli som Grekland, säger Bågenholm.

Fler polisanmälningar

Inte heller Riksenheten mot korruption vid Åklagarmyndigheten har sett någon tydlig trend.

Antalet polisanmälningar om korruptionsbrott har visserligen ökat sedan 2014, efter att ha legat på en stabil nivå på cirka 100 anmälningar per år mellan 2005 och 2014. I år kan antalet anmälningar, att döma av statistiken, mycket väl komma upp i det dubbla.

Men om detta återspeglar en reell ökning av mängden brott, är osäkert enligt chefsåklagare Kim Andrews.

– Det kan bero på en högre anmälningsbenägenhet. Folk är mer vakna nu eftersom företeelsen har uppmärksammats genom några stora affärer. Men det är min gissning, säger han.

Andrews tycker definitivt inte att Sverige kan jämföras med andra länder där korruptionen genomsyrar hela samhället.

– Vi har en helt annan kultur hos myndigheterna och inom den statliga servicen. Polisen och sjukvården begär inte mutor i Sverige, säger han.