Nader och Raheleh Aziz flydde sin hemstad Bamiyan i Afghanistan för kärlekens skull. De träffades redan som tonåringar, men deras förhållande accepterades inte av Rehelehs föräldrar. Enda chansen till ett liv tillsammans var att fly landet och ta sina tre barn med sig.
Ett år av ovisshet
Tillsammans med tusentals flyktingar från det krigshärjade Syrien lade familjen sina liv i flyktingsmugglarnas händer. I en turkisk skog, mitt i natten, blev mardrömmen ett faktum. Den 14-årige sonen Mahdi skiljdes från familjen när smugglarna tvingade honom att gå ombord på en båt, trots att föräldrarna och syskonen fanns kvar på ett lastbilsflak. Därefter följde ett år av ovisshet. Föräldrarna och de två yngsta syskonen hamnade i Borlänge i Dalarna. Vad som hänt 14-åriga Mahdi hade de ingen aning om.
– Vi var hoppfulla, men det fanns också ögonblick av misströstan. När jag tänkte på den svåra resan till Sverige blev jag pessimistisk, men när jag märkte att många lyckades ta sig in i landet ökade hoppet, säger 36-årige Nader ett år efter att de kom till Sverige.
”Jag grät mig till sömns”
Samtidigt lyckades sonen, Mahdi, också ta sig till Sverige med smugglares hjälp. Ovetandes om att föräldrarna hamnat i Borlänge.
– När jag kom till Sverige blev jag omedelbart placerad i ett flyktingcenter och strax därefter fick jag komma till familjen Arnberg i Västerfärnebo. På nätterna grät jag mig själv till sömns när jag tänkte på mamma och pappa. Jag grät också väldigt mycket när jag tänkte på min yngsta syster Ghazal.
Skulle se Samir och Viktor
Mahdi blev efter två veckor hos Carina och Pertti Arnberg placerad på ett hem för ensamkommande barn i Hagfors, men fortsatte att besöka Västerfärnebo på skolloven. I slutet av juli, när Mahdi var på besök hos Carina och Pertti bestämde de sig för att åka till Borlänge, som bara ligger en timme från Västerfärnebo. De skulle besöka midnattstravet på Romme och se en konsert med tonårsidolerna Samir och Viktor.
Där och då vid en travbana i Borlänge hände det som Mahdi och hans föräldrar knappt vågat hoppas på. Carina Arnberg berättar om den smått overkliga händelsen.
– Jag hade Mahdi och två barn till med mig till Borlänge och vi stod i publikhavet och tittade på konserten. Mahdi hade svårt att se och jag pekade på en pojke som klättrat upp i ett träd längre bak i publiken. Då när Mahdi vänder sig om får han syn på sin pappa, som stod två meter bakom oss, berättar Carina Arnberg för SVT Nyheter.
– Men där är ju min pappa, skrek Mahdi och rusade bort mot Nader och de båda kramade om varandra.
”Jag drömde inte”
Nader som i ögonblicket gjorde samma upptäckt berättar för nyhetsbyrån AP om sin stora lycka när han plötsligt såg sin son efter ett långt år av ovisshet.
– Jag föstod plötsligt att det var Mahdi. Jag drömde inte. Jag skrek hans namn och han skrek 'pappa'. Jag kan inte ens beskriva hur det kändes. Det var fantastiskt. Jag kan fortfarande inte tro att det är sant, säger Nader.
Det dröjde sedan inte länge förrän Mahdis mamma Raheleh fick ett telefonsamtal som skulle vända upp och ner på tillvaron. På ett bra sätt.
– Min dotter Parvaneh kom hem och hittade mig gråtandes. Hon frågade vad som hade hänt och jag berättade att hennes far just hade ringt och berättat att de hittat Mahdi och att han kommer hem. När jag öppnade dörren och såg att det var Mahdi höll vi om varandra och grät. Jag kunde inte förstå att det var sant, säger hon.
Avslag på asylansökan
Sedan återföreningen den 29 juli har livet känts lite lättare för familjen. Men ännu finns orosmoln på himlen. Nader, Raheleh och de två döttrarna har fått avslag på sin asylansökan. Men Mahdi har fått uppehållstillstånd. Det innebär att Mahdi tvingas bo kvar på sitt boende i Hagfors, medan familjen bor i Borlänge och väntar på svar på överklagandet.
I väntan på besked om framtiden fortsätter Mahdi att besöka familjen Arnberg i Västerfärnebo. Hans föräldrar och systrar har också varit på besök.
– Vi connectar så otroligt bra. Hela familjen är helt underbar, säger en lycklig Carina Arnberg.