Överlag har Sverige misslyckats med att implementera 2009 års konvention om funktionsnedsattas rättigheter i svensk lag, står det i rapporten från FN-kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Sammanlagt kritiseras Sverige på ett 30-tal punkter.
Tandlös lag
Inte minst uttrycker rapporten oro över regeringens nya lagförslag om bristande tillgänglighet. Lagen, som ska träda i kraft i januari nästa år, ska kunna användas exempelvis när trösklar på restauranger inte tagits bort. Men CRPD ser stora brister då lagen inte omfattar företag med färre än tio anställda.
– Lagen är väldigt tandlös. Många av våra medlemmar trodde nog att vardagsdiskrimineringen skulle försvinna genom den nya lagen. Men när man kommer in på kaféer och restauranger så har ju många färre än tio anställda och då gäller den inte, säger Rasmus Isaksson, förbundsorförande på DHR, som kämpar för ett samhälle utan rörelsehinder.
Brister i skolan
Också skolan får kritik, bland annat anser man att det både bland beslutsfattare och inom skolväsendet saknas kunskap om olika funktionsnedsättningar. Sven Eklöf, kanslichef på Dyslexiförbundet, skriver under på kritiken.
– Det här är en del av lärarkrisen, att lärarna är så dåligt utbildade och inte heller får något stöd från sina arbetsgivare att vidareutbilda sig. Och man får inte lära sig någonting om funktionsnedsättningar på lärarhögskolorna, säger Eklöf.
Sverige får beröm på några punkter, bland annat för att teckenspråk räknas som ett av minoritetsspråken.
”Lite tidigt att analysera”
Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) tar till sig kritiken men påpekar samtidigt att lagen börjar gälla först nästa år.
– Det är lite tidigt att analysera en lagstiftning som ännu inte är i kraft. Självklart kommer vi om några år att utvärdera lagstiftningen för att se om den får avsedd effekt och om den behöver skärpas på någon punkt.
Varför omfattar lagen inte företag med färre än tio anställda?
– Lagen omfattar 16 samhällsområden och på två av dessa undantas företag med mindre än tio anställda. Det är en samlad bedömning som vi gjort utifrån att lagstiftningen ställer rätt stora krav. Om jag som rullstolsburen till exempel besöker ett varuhus är det varuhusets ansvar att själv tänka ut hur verksamheten ska vara tillgänglig för mig och gör varuhusägaren inte det kan denne ytterst dömas för diskriminering. Bedömningen är helt enkelt att för mindre företag är det för starka krav att ställa, säger Erik Ullenhag.