Religionen beskrivs i skolan som något från en svunnen tid enligt avhandlingen, en värld som bäst beskrivs med traditioner och ritualer, som den åttafaldiga vägen, sju sakramenten och de fem pelarna. Men ska man nå målen i läroplanen om att ämnet ska bidra till tolerans, respekt och öppenhet i den svenska skolan så räcker inte det.
– Jag tycker att klassrummet ska vara en plats där det finns plats för olika perspektiv. Sverige är såpass segregerat, om vi inte har de här diskussionerna i skolan där folk med olika bakgrund ändå möts, var ska då diskussionen föras, undrar Karin Kittelmann Flensner och lägger till att hon tycker att det är jätteviktigt i ett demokratiskt samhälle att den diskussionen förs innan alla fastnar i grupper och forum där bara den gena världsbilden bekräftas.
Underkasta sig märkliga regler
Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder och här tar religionen extrem liten plats i människors vardagsliv. Det avspeglar sig också i religionskunskapsundervisningen på det sättet att ateismen är en slags grundplåt, där religion är något som andra håller på med och som pågår någon annanstans.
Karin Kittelmann Flensner vid Högskolan Väst i Trollhättan har i en avhandling tittat närmare på religionsundervisningen i gymnasieskolan. Hon har varit på 125 lektioner på tre olika skolor.
I religionsundervisningen tror lärarna att de är neutrala och objektiva, men i avhandlingen konstaterar Karin Kittelmann Flensner att det snarare är en ateistisk grundinställning som råder.
– Det är väldigt viktigt i undervisningen att framstå som en rationell individ som väljer själv. Att vara religiös upplevdes som att underkasta sig märkliga, irrationella regler. Det betyder att man kan tala om de som är religiösa som ointelligenta, eller psykiskt sjuka. Det är ett problem eftersom det sitter elever i klassen som ser sig som en del av olika religiösa traditioner. Då blir de gjorda till ”de andra” och man talar om dem som avvikande. De eleverna blir ju väldigt tysta, säger Karin Kittelmann Flensner.
Riskerar konflikt
Karin Kittelmann Flensner, som själv har en bakgrund som lärare i religionskunskap, tror att det kan vara en anledning till att många lärare tar den enkla och säkra vägen i undervisningen, eftersom man riskerar att stå med en konflikt mellan den kristna och muslimska världen, en Israel-Palestinakonflikt eller Syrienkonflikt i miniformat.
– Inga lärare vill ju tappa kontrollen i ett klassrum. Man är ju rädd att det ska uppstå konflikter och inte kunna hantera det. Jag kan tänka att lärare ibland väjer för svåra diskussioner och starka åsikter. Man kan tillexempel vara rädd för att elever ska bli utsatta för påhopp. Det är jättesvårt, men vi måste få kunna stanna i att vi inte tycker lika, säger hon.