Stig Bergling anställdes redan 1969 på Säpo och hann arbeta där i tio år innan han greps i Israel och dömdes till fängelse för spioneri 1979. Sven-Åke Hjälmrot berättar att man i mitten av 1970-talet började misstänka att det fanns någon i organisationen som läckte uppgifter till Sovjetunionen. Uppgifter som på villovägar fick stora konsekvenser.
– Han gjorde stor skada för Sverige. Han lämnade ut och spred uppgifter så att en del av arbetet fördärvades. Det är klart att det var en del operationer som misslyckades på grund av honom, säger Sven-Åke Hjälmroth.
”Det är tragiskt”
1963 hade en annan Stig avslöjats som spion, nämligen Stig Wennerström. Att det trots de chockvågor som Wennerströmaffären sände ut, bara dröjde några år innan en ny spion opererade i Sverige för Sovjetunionens räkning var allvarligt, berättar Sven-Åke Hjälmroth.
– Det är tragiskt att när man avslöjat en spion av den kraften så kommer det en ny av samma dignitet bara några år senare. Det är obehagligt. Det föranledde en stor ändring av sättet att arbeta på Säpo. Den interna säkerheten stärktes, berättar han.
Rymde från permission
I oktober 1987 lyckades Stig Bergling rymma under en permission från Norrköpingsfängelset. Han flydde med sin fru till Åland och därefter vidare till Helsingfors och sedan till Ryssland. Rymningen ledde till att både justitieminister Sten Wickbom och Kriminalvårdsstyrelsens chef Ulf Larsson tvingades avgå.
– Också hans rymning skapade stora problem för oss på SÄPO och för Kriminalvårdsstyrelsen. Vi tvingades utreda honom igen. Den här gången handlade det om hur han kunde rymma. Och vi tvingades ändra rutinerna igen, säger Sven-Åke Hjälmroth.
”Misslyckad rekrytering”
Hjälmroth berättar också om hur stämningen var inom Säkerhetspolisen när Stig Bergling avslöjats.
– Det var en tryckt stämning. Han hade kunnat verka under lång tid. Men det fanns också en lättnad eftersom man hade misstänkt att det fanns en mullvad som man nu fått veta vem det var.
– Ingen skulle lyckas igen. Bergling var en misslyckad rekrytering och man kan fundera över hur en människa kan bete sig på det sättet, avslutar Sven-Åke Hjälmroth.