Forskarvärlden är enig om att det finns stora risker med att sätta unga med kriminell bakgrund tillsammans, som på HVB-hem. Ändå gör man det. Säkerhetsaspekten ställs mot att stötta unga till ett välfungerande liv, enligt Torbjörn Forkby, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet.
– Då blir det per automatik så att de kommer i sammanhang med ungdomar med likartat beteende. Det är lätt att man övertrumfar varandra och försöker hitta sin status i att man ligger högst i rangordningen.
I november 2021 gick Socialstyrelsen ut med rekommendationer om vilka insatser som kan hindra unga att återfalla i brott. Den metod som lyfts fram för barn 12-17 år med hög risk för fortsatt normbrytande beteende är behandlingsfamilj, även kallad Treatment Foster Care Oregon (TFCO). Tonåringen bor då i en utbildad familj med ett stort vuxennätverk runt omkring och kan gå kvar i vanlig skola. De biologiska föräldrarna går också i terapi.
Metoden ovanlig – trots evidens
Socialstyrelsen anser att socialtjänsten bör erbjuda behandlingsfamilj som alternativ till institutionsvård. Martin Bergström, docent i socialt arbete vid Lunds universitet, menar att metoden är effektiv eftersom den riktar in sig på ett barn. Men trots det är den ovanlig i Sverige.
– De absolut vanligaste formen av behandling är att man sätter dem i gruppbehandling, trots att man vet att det inte har någon bra effekt. Det är snarare en riskfaktor. Jag säger inte att vi inte ska ha HVB-hem, men det kanske inte ska vara det primära alternativet.
Även Torbjörn Forkby är positiv till behandlingsfamilj som alternativ till traditionell institutionsvård.
– Problemet är att det är svårt att hitta de här familjerna. Familjerna utsätts för ganska stora prövningar och de måste hantera säkerhetsaspekten som kan vara ganska knivig.