– För Sveriges del är det här en möjlighet att vara med i ett operativt koncept med Natoländer utan att var medlem i Nato. På så sätt kan vi också aktivt förbereda oss för att göra allvar av den svenska solidaritetspolitiken som säger att vi inte ska stå passiva om något nordiskt land eller EU-land angrips. 

I Lissabonfördraget från 2009 lovar EU-länderna att hjälpa varandra vid ett militärt angrepp, men enligt Westberg har intresset från svenskt sida för att förbereda sig varit ganska svalt. När säkerhetsläget förvärrades efter Rysslands ockupation av Krim sökte Sverige i stället tätare kontakter med Nato, bland annat i värdlandsavtalet från 2014.

En kursändring

Medlemskapet i det franska initiativet European Intervention Initiative (EII) kan ses som en kursändring.  

–Här ser jag en viss omsvängning i det att man faktiskt aktiverar EU-spåret också i frågor som handlar om säkerheten här hemma, säger Jacob Westberg. 

Han tycker inte att EII ska ses som en konkurrent till Nato eller brittisk-ledda Joint Expeditionary Force, utan som ett komplement. 

Däremot kan Europas länder inte räkna med USA som en garant för säkerheten på samma sätt som tidigare, säger Jacob Westberg. 

– Europeerna har ju länge tagit den amerikanska närvaron i Europa för given. Om man ser det här från ett amerikanskt perspektiv kan man säga att det finns inte längre något överväldigande hot från Sovjetunionen och Warszawapakten, varför kan då inte europeerna sköta sig själva utan pengar från amerikanska skattebetalare?