Cirka 3.000 elever på 36 gymnasieskolor i Östergötland fick via en enkät besvara frågor om huruvida de någon gång skadat sig själva. Frågorna som ställdes till ungdomarna handlade bland annat om de skadat sig själva genom att bränna eller skära sig med avsikt.
– Vissa ungdomar hade bara provat det här en gång för att någon i klassen gjort det. Men det finns också en grupp som har ett omfattande självskadebeteende, säger Maria Zetterqvist som är doktorand och psykolog till SVT Nyheter.
Höga siffror
Studien visar att cirka 35 procent av de tillfrågade någon gång provat att skada sig själva, och det är nästan lika vanligt bland pojkar som flickor. Av de tillfrågade angav nästan 6 procent att de hade skadat sig upprepade gånger.
– Det är väldigt höga siffror och tyvärr, får man säga, så bekräftar vår studie, som är den största som har gjorts i Sverige, alla tidigare undersökningar om ungdomar som självskadat sig.
Pia Ejeklint rispade sig själv för första gången när hon var 16 år. Det är tio år sedan och skulle bli inledningen till ett allvarligt självskadebeteende.
– Jag mådde dåligt men kommer inte ihåg varför, men jag hade varit inne på en sajt på internet där tjejer som mådde dåligt berättade att det man kunde lindra ångest genom att skada sig själv. Så jag provade och så blev jag fast.
Fånga upp signaler
Enligt Maria Zetterqvist måste vuxenvärlden bli bättre på att fånga upp signaler om att allt inte står rätt till från unga som mår dåligt.
– Det är viktigt att ställa specifika frågor om självskadebeteende till ungdomar. Vi behöver fråga hur de mår och hur de har det i livet tidigt, så att vi kan upptäcka dem som också har tecken på psykisk ohälsa, säger Maria Zetterqvist.
Det dröjde innan Pia vågade berätta för någon om hur hon mådde men till slut gick hon till en skolkurator som slussade henne vidare till barn- och ungdomspsykiatrin. Men trots att hon sökte och fick hjälp så eskalerade hennes självskadebeteende.
– Jag var inte mottaglig för den hjälp jag fick då säger Pia som varit inlagd på psykiatriska avdelningar och behandlingshem under både längre och kortare perioder.
”Ett missbruk”
– Många säger att man skadar sig för att den fysiska smärtan är lättare att hantera än den psykiska. Så är det till en början men efter ett tag försvinner effekten. Så det har blivit mer som ett missbruk, som ett sug eller som ett tvång.
Det tror jag att många har väldigt svårt att förstå.
Nu är Pia på väg att ta sig ur sitt självskadebeteende. Genom dialektisk beteeendeterapi, så kallad DBT, har hon fått en del verktyg som hjälper henne att fokusera på annat än att skada sig när ångesten blir för svår.
– Det kan handla om att göra enkla saker som att ringa en vän, spela spel eller ta en iskall dusch till exempel. Egentligen vad som helst som fungerar för en själv. För mig har skrivandet varit till jättestor hjälp, säger Pia som bland annat bloggar på sajten SHEDO (Self Harm and Eating Disorders Organisation) där personer med självskadebeteende kan få stöd och hjälp.
Bejaka det friska
Hon tycker också att det är väldigt viktigt att personer som möter ungdomar som skadar sig själva inte lägger allt fokus på själva problemet.
– Det är viktigt att bejaka det som är friskt i en person för det finns ju alltid någonting friskt men det kan vara svårt att se det själv. Då är det bra att andra kan försöka plocka fram det.
Är det bra att bli lite ”pushad”?
– Ja absolut och även när man börjar må lite bättre så är det viktigt att få stöd och uppmuntran. För när man hittar en sysselsättning som man trivs med och som man kanske till och med är duktig på då får man ju lite självkänsla, säger Pia som hoppas att hon genom att berätta om sina erfarenheter kan hjälpa andra.
– När någon berättar för mig att något jag sagt eller skrivit hjälpt den människan att avstå från att skada sig själv, då känns det bra.