Annie Lööf (C), Ebba Busch Thor (KD), Ulf Kristersson (M) och Jonas Sjöstedt (V) under ondagens riksdagsdebatt. Foto: TT/Claudio Bresciani

Gamla fiender har blivit vänner och gamla vänner fiender

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Riksdagens partiledardebatt under onsdagen är en tydlig spegelbild av det förändrade politiska landskapet. Gamla fiender har blivit vänner samtidigt som gamla vänner nu ser ut att bli fiender.

Mats Knutson

Inrikespolitisk kommentator

Även om både Annie Lööf och Jan Björklund, trots stödet för Löfven, har lovat att vara i fortsatt opposition, blir det som väntat lite si och så med den saken i denna första debatt. Att värna den nyligen undertecknade regeringsuppgörelsen är uppenbarligen viktigare.

Annie Lööf ställer pliktskyldigast en fråga om den pågående hamnkonflikten medan Jan Björklund efterlyser en mer entusiastisk EU-politik. Stefan Löfven gör allt för att hålla en god och vänskaplig ton med sina nya vänner i riksdagen. Statsministern är mest upptagen med att hylla det nya regeringssamarbetet och talar mindre om vad det är för politik som nu ska genomföras.

Upprörd V-ledare

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt är upprörd över att ha lämnats utanför det nya samarbetet och angriper Löfven för en hård högersväng. Men också på den andra kanten är känslorna irriterade. Annie Lööf utsätts till exempel för försåtliga nålstick av Ebba Busch Thor. När Lööf ifrågasätter varför KD-ledaren väljer att ta replik mot henne, men inte mot SD-ledaren svarar Busch Thor att det trots allt inte var Jimmie Åkesson som släppte fram Stefan Löfven.

Debatten visar de nya konfliktlinjer som avtecknar sig inför den kommande mandatperioden. Socialdemokraterna angrips från både vänster och höger, medan stämningen inom borgerligheten präglas av besvikelse och bitterhet.

Ju längre mandatperioden går, desto hårdare lär kritiken bli från både vänster och höger mot den politik regeringen bedriver. Och det lär vidga klyftan ytterligare mellan de forna allianspartierna. Om samarbetet däremot spricker ska det inte uteslutas att borgerligheten kan enas igen, men ju längre tid S/MP-samarbetet pågår, desto större kommer hindren att bli.

Drömmar om konservativt block

Jimmie Åkesson drömmer fortsatt om ett konservativt block med Moderaterna och Kristdemokraterna. Hittills möts han av kalla handen, men några år till i opposition kan få både M och KD att ompröva sin strategi.

Vänsterpartiet har spelat en nyckelroll för regeringsbildningen i och med att Jonas Sjöstedt till slut valde att släppa fram Löfvens nya regering. Det här vill han inte vidkännas idag. Nu är det stenhård vänsteropposition som gäller.

Självklart handlar det om att Vänsterpartiet i sak är djupt kritiska till den politik som den nya regeringen enats om att driva igenom, men det handlar också om att Vänsterpartiet hoppas kunna åderlåta socialdemokratin på vänsterväljare.

Defensiv statsminister

I mandatperiodens första partiledardebatt framstår Stefan Löfven som defensiv. Kanske är detta ett uttryck för en del av svagheten med den nya regeringen. Regeringssamarbetet har ju tillkommit framför allt för att stoppa Sverigedemokraterna från politiskt inflytande, inte i första hand för att de fyra deltagande partierna har en gemensam vision av hur samhället bör utformas.

Samtidigt som partiledardebatten pågår meddelar Arbetsförmedlingen att 4500 anställda varslas om uppsägning. Också denna händelse kan tjäna som en illustration för det nya politiska landskapet i Sverige.

Arbetsförmedlingens varsel har nämligen flera förklaringar. Den första är den M/KD-budget som röstades igenom i december och som innehåller stora besparingar på arbetsmarknadspolitiken. Men inte heller det nya regeringssamarbetet innehåller några löften om att återföra resurser. Snarare tvärtom. I stället ska allt mer av arbetsförmedlingen skötas av privata aktörer.

Socialdemokraterna, som historiskt varit arbetsförmedlingens främsta tillskyndare, tvingas alltså nu offra delar av denna bastion för att hålla sig kvar vid regeringsmakten.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.