Gifter i grundvattnet utreds långsamt

Uppdaterad
Publicerad

Vårt grundvatten är vad alla människor och djur är beroende av. Men SVT:s granskning visar att gifter i vattenskyddsområden väldigt sällan har lett till åtgärder.

Sveriges Länsstyrelser har kartlagt 80.000 möjliga giftiga platser. Det mesta handlar om nedlagda industrier och verksamheter där gifter kan ha hamnat i marken. Gamla fabriker, gruvor, kemtvättar, eller bensinmackar. 20.000 av dessa har fått en riskklass, 1-4, och anses behöva mer utredning.

Det finns cirka ett tusen platser som fått den högsta riskklassen, ”mycket hög risk” för att människor och natur ska komma till skada.

Förorenade platser

Unik kartläggning

SVT har gjort en unik datakörning där vi har samkört platserna med de högsta riskklasserna med Sveriges vattenskyddsområden. Vi har hittat hela 86 platser som har den högsta riskklassen och som dessutom ligger i vattenskyddsområden. Det visar sig att man hittills har mätt upp föroreningar i grundvattnet på 51 av dessa platser. Bara i tre fall har man hittat rena vattenprover, vilket kan ses som ett första ”faran över”. På övriga platser har man enligt länsstyrelsernas databas och de dokument vi begärt ut ännu inte tagit prover på vattnet, trots att man befarar att grundvattnet är påverkat.

Uppland hårt drabbat

Flest platser med högsta riskklass finns i Uppland. Det är bland annat gamla gruvor och järnbruk som Lövsta. Det finns också flera kemtvättar i Uppsala och Enköping på listan.

I Enköping har man hittat oroväckande halter gamla lösningmedel i vattnet, och har påbörjat vissa pumparbeten i marken i avvaktan på att marken skall saneras. I Uppsala undersöker man flera gamla kemtvättar där man hittar halter lösningsmedel i marken på 500 gånger över riktvärdena.

En av orsakerna att det dragit ut på tiden är att myndigheterna utreder om det finns någon fastighetsägare eller verksamhet som är ansvarig för föroreningarna – då skall nämligen de betala vidare utredningar.

I uppländska Ed finns en plantskola sedan början på 1900-talet. Lennart Torstensson var områdeschef på Svenska skogsplantor, och han berättar vilka gifter som användes förr.

– Vi använde DDT på alla plantor. Det gjorde alla plantskolor på den tiden.

DDT är extremt giftigt. Senare har även giftet Permitrin använts i besprutning, också det förbjudet i dag. Myndigheterna talar om mycket stor risk att gifterna kan läcka ut i grundvattnet, och kanske också till grödor på åkrar intill. Men i Länsstyrelsens databas framgår att man inte ens påbörjat en förstudie.

Misstänkt DDT vid lekplats

En annan tidigare plantskola fanns i nuvarande Uppsala stadspark. Mitt i stan. Där finns i dag en nybyggd mycket populär lekpark. Också där misstänker man att det använts DDT. Men inga mätningar eller prover är gjorda. Pappan Anders Stafberg blir förvånad över SVT:s uppgifter.

– Det borde man väl ha påskyndat innan man bygger en lekplats för barn. Eller på något sätt informera om detta, säger han.

På länsstyrelsen säger Ida Lindén att Stadsparken är ett nytt ärende, och hon poängterar att man inte har resurser att satsa på alla ärenden som finns i kartläggningen.

Av de 80.000 kartlagda platserna i landet är det alltså bara 86 som har högsta riskklass, och ligger i ett vattenskyddsområde. Men även dessa fall utreds väldigt långsamt. Arseniken på badplatsen i Lövstabruk upptäcktes 2007 – inget har hänt. DDT:n i Ed har varit känd sedan 70-talet. På Nya Skytterops såg gjordes provtagningar 2000 och utredarna rekommenderade sanering, men ingen har påbörjat någon åtgärd.

Krånglig process

I Tierps kommun, som ansvarar för Lövstabruk och badplatsen finns flera objekt i högsta riskklass i vattenskyddsområde. Men inte ens de första förstudierna är färdiga på något av platserna. Det finns statliga pengar. Men kommunen måste söka hos länsstyrelsen, som sen kan söka hos Naturvårdsverket. Kommunalrådet tycker att den processen är otymplig och försvårar arbetet.

I Tärnsjö finns en liten sjö där man tror att det finns ca 60 ton krom i framförallt bottensediment. Länsstyrelsens handläggare säger att hon själv inte skulle bada i sjön.

Har ni satt upp någon varningsskylt?

– Nej det har vi inte, säger Ida Lindén, på Länsstyrelsen. Just i Fallet Tärnsjö har vi har diskuterat saken.

Låter det inte billigare att sätta upp en skylt än att tala om det?

– Det är ju bara en tillfällig lösning. Och vi har ingen budget till det. Då måste vi söka pengar från Naturvårdsverket.

Har ni på någon plats satt upp varningsskylt senaste åren?

– Nej, det har vi inte, säger Ida Lindén.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Förorenade platser

Mer i ämnet