I takt med att antalet gängskjutningar ökat, har också bilen blivit allt vanligare som mordplats. De närmast om avrättningar påminnande dåden verkar kunna inträffa lite var och när som helst. I skydd av nattens mörker eller i fullt dagsljus. Vid shoppingcenter, i parkeringshus eller på öppen gata.

GW-demonstration

Det fall som Veckans brott riktar in sig på, inträffade i mars 2017 i ett villaområde i Kista i norra Stockholm. Två män sköts till döds i en bil. Polisprofessor Leif GW Persson demonstrerar på sitt oefterhärmliga sätt hur kriminalteknikerna går till väga i jakten på spår efter mördarna.

– Jag har redan sett sex tomhylsor, det indikerar det minsta antalet skott eftersom det kan vara någon jag inte upptäckt. Dessutom kan jag dra slutsatsen att det är en pistol eller ett automatvapen som kastar ut tomhylsorna som använts, inte en revolver.

Krutstänk och tejp

Med hjälp av riktningen på blodstänk och andra faktorer kan man beräkna från vilket avstånd offren blev skjutna. Eventuella hål i karossen visar kulbanan. Genom att lägga tejp på sårskadorna kan man skydda säkra eventuella spår från krutstänk på de döda kropparna.

– Gissningsvis har mördaren suttit bak i bilen bakom passagerarsätet. Sedan har han flyttat sig för att skjuta även passageraren, säger Leif GW Persson.

Hans slutsats är att männen deltagit i någon form av kriminell förhandling när de blivit mördade av en person som befann sig i bilen. Dessutom att mördaren därmed torde vara ganska lomhörd.

Tomhylsorna talar

Tomhylsorna kan ge besked från exakt vilket vapen som skotten avlossats. Med hjälp av en bomullspinne tar GW även DNA-prov från blodspåren, vilket gör att offren kan identifieras.

Dessutom trär man pinnar genom in- och utgångshålen för att se på hur skotten genomborrat mordoffrens kroppsdelar.

– Antingen använder man dockor eller de riktiga huvudena, inne på rättsläkarstationen, säger Leif GW Persson.