I dag inleds Vänsterpartiets kongress i Karlstad inför valet i höst. Kongressen ska bland annat anta en valplattform, men också fatta flera andra beslut som kan få stor betydelse för valrörelsen.

Partiledaren Jonas Sjöstedt är ohotad som partiledare efter en mandatperiod med stigande opinionssiffror och stort inflytande på regeringspolitiken. Men det finns smolk i glädjebägaren. Den senaste tidens interna diskussion i Vänsterpartiet om tilltagande toppstyrning är besvärande för Sjöstedt, inte minst eftersom flera av kritikerna är kvinnor. Också kritiken att partiets ledande företrädare är män är kontroversiell. Vänsterpartiet är ju ett feministiskt parti.

Ska inte kunna lova vad som helst

Sakpolitiskt är dock andra frågor betydligt farligare för partiledningen på den här kongressen. Jonas Sjöstedt har sedan han blev vald till partiledare ägnat mycket tid åt att försöka bygga förtroende för partiets ekonomiska politik. På kongressen finns dock förslag som skulle motverka den ambitionen. Ett förslag, som sannolikt kan få betydande steg, går ut på att Vänsterpartiet ska hoppa av uppgörelsen om ett budgetpolitiskt ramverk, som bland annat innehåller ett överskottsmål. Det här kan låta som en tekniskt komplicerad diskussion, men överskottsmålet innebär att politikerna inte kan lova hur stora satsningar som helst utan måste hålla sig inom vissa ramar utifrån landets ekonomi läge.

Det här tycker många vänsterpartister är en riktigt usel politik. De vill inte ha sådana begränsningar utan kunna dra på betydligt mer i sina satsningar. Räcker inte pengarna i statsbudgeten till är det bara att låna.

Men Jonas Sjöstedt och den övriga partiledningen är oroliga för att partiet, om ett sådant beslut fattas här på kongressen, ska framstå som ekonomiskt oansvarigt. Och de har nog rätt, i alla fall i bemärkelsen att deras politiska motståndare skulle få nya argument att peka ut dem som ekonomiskt lättsinniga.

Sjöstedt: Sänk lönerna i riksdagen och höj pensionen

I sitt inledningstal inför kongressen i Karlstad talade Jonas Sjöstedt mycket om jämlikhet och hur de ekonomiska klyftorna i samhället ska bli mindre. Genom höjda skatter för välbeställda ska välfärden byggas ut, var budskapet.

Kongresstalet innehöll också tydliga populistiska inslag. Sänk riksdagsledamöternas arvoden och höj pensionerna, krävde Sjöstedt i talarstolen. Men att sänka arvodena för 349 riksdagsledamöter räcker förstås inte ens till att höja pensionerna med ens ett öre.

Mycket av udden i vänsterledarens tal var annars riktat mot Socialdemokraterna och mot Stefan Löfven. Sjöstedt anklagade regeringen för att bedriva en politik som i grunden missgynnar svaga och utsatta grupper i samhället. Kritiken kan tyckas lite märkligt med tanke på att Sjöstedt under hela mandatperioden gjort upp med regeringen om de budgetar som reglerar den ekonomiska politiken. Visst, medger Sjöstedt, är han nöjd med de reformer partiet lyckats få igenom i budgetsamarbetet, men när det gäller mer genomgripande förändringar av samhällsekonomin, som Vänsterpartiet förordar, där har hans parti fått nobben av regeringen.

Kritiserar Löfven för flört med högern

Egentligen är det inte särskilt konstigt. Vänsterpartiet vill ha massiva skattehöjningar och skulle Socialdemokraterna gå med på de kraven skulle Stefan Löfven lika säkert som amen i kyrkan förlora valet i höst.

En viktig förklaring till att Sjöstedt valde att fokusera på kritiken mot Socialdemokraterna är att valet närmar sig. Utfallen mot samarbetspartiet är ett sätt att försöka mobilisera vänsterväljare och att försöka äta sig in i Socialdemokraternas vänsterflank. Det hoppas Sjöstedt att han ska lyckas med genom att trumma in att Socialdemokraterna är på glid åt höger och inte längre tar rättvisefrågorna på allvar.

Jonas Sjöstedt kritiserade i sitt tal också Stefan Löfven för hans ambition att få till stånd en blocköverskridande regering efter valet. Kritiken är självklar eftersom en sådan regering skulle lämna Vänsterpartiet helt utan makt och inflytande.

Konsekvenserna av ett blocköverskridande samarbete skulle vara förödande för Vänsterpartiet. I stället för att få sätta sig i en rödgrön regering efter valet, något som Sjöstedt hett eftertraktar, riskerar Vänsterpartiet i det läget att få ge sig ut på en fyra år lång politisk ökenvandring.