Humlan har använts förut i politiska liknelser. Med en tung kropp och späda vingar borde den kanske inte kunna flyga – men det gör den i alla fall. Förre statsministern Göran Persson brukade likna den svenska modellen vid en humla. Trots höga skatter och en stor offentlig sektor levererade den tillväxt, tvärtemot vad många liberala nationalekonomer brukade hävda.
En bok med samma namn, Humlan som flyger, har också getts ut om Stefan Löfven. Titeln är passande. Han var outsidern som klev in på den politiska scenen när de andra kandidaterna tackade nej. Han var inte valberedningens förstahandsalternativ och trots att han saknade erfarenhet av politik på toppnivå, aldrig suttit i riksdagen eller varit minister, har han under sju år lyckats sitta kvar som statsminister i ett mycket besvärligt parlamentariskt läge.
Dessutom har han överlevt fler politiska kriser än någon annan svensk statsminister i modern tid.
Påträngande gnissel
Hans första budget röstades ner i riksdagen redan hösten 2014, men hot om nyval tvingade fram decemberöverenskommelsen, och Löfven kunde regera vidare. Flyktingkrisen höll på att spräcka regeringen med Miljöpartiet. Januariavtalet, efter valet 2018, utlöste hård intern kritik och för första gången började man inom Socialdemokraterna tala om att hitta en ersättare till Löfven. Så kom coronapandemin och förändrade allt. Löfven kunde regera vidare.
Till slut blev dock gnisslet så påträngande i hans spretiga regeringsunderlag att Vänsterpartiet gjorde gemensam sak med Sverigedemokraterna för att avsätta statsministern. Som första statsminister förlorade Löfven en misstroendeomröstning i riksdagen.
Han kom visserligen tillbaka som statsminister, men desillusionerad om sina möjligheter att regera mandatperioden ut. I augusti lämnade han det överraskande beskedet att han skulle avgå vid den partikongress som nu inleds.
Arvet som lämnas kvar
Frågan är vilket arv han lämnar efter sig. Här kommer svaren att variera. Han spräckte alliansen och det borgerliga samarbetet, en önskedröm för en socialdemokratisk partiledare. Men samtidigt förhandlade han bort viktiga delar av Socialdemokraternas politik för att säkra regeringsmakten.
För Stefan Löfven har det handlat om viljan att bryta upp det borgerliga samarbetet. Historiskt har det utgjort det största hotet mot socialdemokratiskt maktinnehav. Efter valet 2018 gick den borgerliga alliansen i kras och Centerpartiet valde så sent som i somras att släppa fram Löfven som statsminister.
Men samtidigt har Socialdemokraterna tappat stöd bland LO-medlemmar. I valet 2014 fick Socialdemokraterna stöd av 53 procent av LO-medlemmarna. Fyra år senare enbart av 41 procent. Under samma period ökade Sverigedemokraterna sitt stöd bland LO-medlemmar från 17 till 24 procent.
Överlevnadskonstnär
Kritikerna lär också lyfta upp brottsutvecklingen i Sverige. De senaste åren har skottlossningar i praktiken dagligen ägt rum i Sverige, vilket skapar stor otrygghet. Ännu finns inga tecken på att polis och myndigheter har kontroll över läget. De flesta mord förblir ouppklarade.
Löfven lär i efterhand ses som den politiska överlevnadskonstnären, pragmatikern som var beredd att kompromissa om det mesta för att sitta kvar. Och som lyckades för att sedan avgå på eget initiativ. Någon stor idépolitiker kommer han dock inte att bli ihågkommen som. Tvärtom har Löfven sällan visat något större intresse för ideologiska diskussioner.