Talmannen Andreas Norléns ambition är att dyrka upp låsningarna mellan partierna genom gruppsamtal på sitt kansli. Men räkna inte med några snabba resultat.
Låsningarna i svensk politik tycks idag så fundamentala att det inte ens är säkert att hotet om extraval kan få partiledarna att ändra sig. Trots att sju veckor har gått sedan valet och två sonderingsuppdrag har misslyckats är beskeden från partiledarna desamma idag som på valdagen. Ingen har rört sig en tum och det politiska läget är fortsatt låst.
Fyra regeringsalternativ
I ett försök att ta sig ur dödläget har talmannen pekat ut fyra regeringsalternativ och under dagen bjudit in berörda partiledarna till respektive möte. Därefter har talmannen talat med SD-ledaren Jimmie Åkesson och V-ledaren Jonas Sjöstedt.
Syftet har varit att gallra bland regeringsalternativen och att försöka vaska fram ett eller kanske två alternativ som är mer realistiska än övriga.
Problemet är dock att när det gäller samtliga av talmannens regeringsalternativ finns det ett eller flera partier som säger blankt nej. Lyckas inte talmannen få partierna att justera sina positioner kan den enda utvägen bli ett extraval.
Har testats – men misslyckats
De två mest realistiska regeringsalternativen har dessutom redan testats i två sonderingsrundor – och misslyckats. Både Ulf Kristersson och Stefan Löfven har tvingats återvända till talmannen utan att ha lyckats.
Kristersson ville bilda en borgerlig regering, som kan släppas fram i riksdagen av Sverigedemokraterna, Löfven ville bilda en mittenregering med stöd av Centerpartiet och Liberalerna. Båda gick på pumpen. Centerpartiet, som är nyckelaktören i detta sammanhang, sa nej först till Kristersson och sedan till Löfven.
Samlingsregering inte realistiskt
Återstår då två av talmannens övriga regeringsalternativ. Problemet är att dessa två knappast kan bli verklighet. Det ena är en samlingsregering med Moderaterna och Socialdemokraterna som dominerande partier. Men inget av dessa partier vill sätta sig i en sådan regering.
De fruktar i så fall en omfattande väljarflykt till de enda partier som då skulle vara i opposition, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Dessutom är en samlingsregering något som brukar vara förbehållet utpräglade kristider. Senaste gången Sverige hade en samlingsregering var under andra världskriget.
Det sista alternativet är en alliansregering med stöd av Miljöpartiet, knappast heller trolig. Ett grundläggande problem är att Miljöpartiet inte vill. Dessutom skulle en riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet rösta nej till en sådan regering.
Om den ändå, mot alla odds, skulle komma till makten räcker det med att SD röstar på Socialdemokraternas budget för att en sådan regering ska falla. Det är alltså helt logiskt att Miljöpartiet säger nej till detta förslag.
Det är alltså dessa fyra alternativ som idag diskuterats i grupp i riksdagshuset. Men som alla förstår är läget så låst att ingen kan hoppas på någon snabb lösning.
Vad händer nu?
Talmannen har efter dagens möten flera alternativ. Ett är att fundera på saken några dagar och sedan kalla till nya möten. Ett annat är att utse en ny sonderingsperson för att försöka presentera ett specifikt regeringsalternativ, som talmannen bedömer har större möjligheter än andra att bli accepterat av riksdagen. Centerledaren Annie Lööf har till exempel de senaste dagarna låtit allt mer intresserad av att ta på sig ett sådant uppdrag.
Men det är ytterst tveksamt om hon skulle lyckas. Risken är stor att det bara skulle leda till att hela processen drog ut ytterligare på tiden.
Talmannens tuffare linje
Ett tredje alternativ för talmannen är att välja en tuffare linje och undersöka hur mycket kallt stål partierna verkligen tål. I så fall kan han lansera en statsministerkandidat och gå till riksdagens kammare för att testa stödet.
Det skulle sätta press på partierna på två sätt: För det första tvingas de i så fall bekänna färg när de ska trycka på knapparna i riksdagens kammare. För det andra inleds den process som kan leda fram till ett extraval. Om talmannen misslyckas fyra gånger i riksdagens kammare med att få en statsminister godkänd utlyses nämligen per automatik ett extraval.