-Man får ju skämmas som svensk när man träffar utländska kollegor, säger Per Strömbäck. Sverige framstår som en skurkstat. Piraternas paradis, det är Sverige i dag det, säger Per Strömbäck till SVT:s Agenda.
Per Strömbeck representerar dataspelsbranschen, som är hårt drabbad av att många hellre laddar ned ett spel på nätet än betalar dyra pengar i en affär.
-Jag tycker inte att regeringen ska säga att man har löst problemet genom Ipred. Ipred har inte löst någonting ännu, säger han.
Omtvistad lag
Ipred-lagen klubbades igenom trots omfattande protester, både inom och utanför Riksdagen. Lagen skulle tvinga internetleverantörer att lämna ut ip-adresser på fildelare till exempelvis musik- och filmbranschen.
Men det första rättsfallet körde snabbt fast och högsta domstolen skickade ärendet vidare till EU. I Bryssel har den så kallade generaladvokaten uttalat sig, men det beskedet var inte heller särskilt klargörande. Nu ska EU-domstolen pröva frågan, som SVT tidigare rapporterat om här (17:e november).
Fortsätter som förut
Under tiden forsätter det olagliga fildelandet ungefär som förut. Någonstans mellan en och två miljoner svenskar är därmed brottslingar. Praxis just nu är att den som laddat upp motsvarande tusen låtar på nätet gör sig skyldig till ett brott som kan ge fängelsestraff.
-Jag hoppas att svensken är så pass insatt i lagar och regler att man förstår att man riskerar att lagföras, säger Henrik Rasmusson, specialåklagare med inriktning mot upphovsrättsbrott.
Beroende av anmälningar
Åklagarna för en ojämn kamp mot fildelningen. Inte fler än ett tiotal svenskar har man hittills lyckats döma. Och ingen av dem med hjälp av Ipred-lagen.
-Vi är beroende att få in anmälningar och det är rättighetsägaren som måste anmäla, säger Henrik Rasmusson.
Särskilt många anmälningar blir det inte eftersom det inte är någon vits för exempelvis ett filmbolag att anmäla om de inte vet identiteten på den som laddat ned filmen. Och utan att kunna luta sig mot Ipred-lagen kan man inte tvinga internetleverantörerna att lämna ut namnet på kunderna.
De få personer som faktiskt dömts har i allmänhet använts sig av en äldre fildelningsteknik där det är lättare att identifiera vem som lagt ut en film eller musikstycke på nätet.
Fälldes för upphovsrättsbrott
En av åklagarnas framgångar är fallet Kristoffer Malmström. En dag förra året låg ett brev från polisen på dörrmattan, en kallelse till polisförhör.
-Det kändes inte alls bra, säger han. Det handlade om brott mot upphovsrättslagen.
I förhörsrummet på polishuset i Uppsala lästes misstanken upp: illegal nedladdning av 44 låtar med Spotnics och E-type.
-Jag tyckte det var en skitsak och erkände dumt nog, säger han.
Ville klargöra gränsen
Åklagarna tyckte inte att det var en skitsak och yrkade på villkorligt fängelsestraff.
-Vi var intresserade av att pröva var gränsen gick, säger åklagare Henrik Rasmusson.
Till slut fastställde hovrätten straffet till 80 dagsböter, tillsammans med advokatkostnaderna sved det ordentligt i hushållskassan för Kristoffer, som känner sig rätt bitter:
– Ska man döma mig för 44 låtar kan man lika gärna döma halva svenska folket, och vad skulle det tjäna till?
Numera fildelar inte Kristoffer utan har övergått till betaltjänsten Spotify. Och den långsamma minskningen man kan se av antalet fildelare i Sverige kan antagligen mer tillskrivas just sådana tjänster som Spotify, än att folk på allvar är rädda för att åka fast.
Mer om Ipred-lagen och debatt i studion i kvällens Agenda.
Ulf Mattmar
ulf.mattmar@svt.se