Moderaterna och Liberalerna brukar vara som kommunicerande kärl – går det dåligt för Moderaterna växer Liberalerna och tvärtom. Det händer inte nu. I dag går det dåligt för både Moderaterna och Liberalerna.
Principfast Lööf lockar
Väljare som Moderaterna förlorar vandrar iväg till Centern eller Sverigedemokraterna, vilket illustrerar Moderaternas stora dilemma och svåra sits. Annie Lööf uppfattas som rak och tydlig och principfast.
Den beskrivningen skulle kunna passa in på Jan Björklund också. Han är dessutom en av de mest erfarna och slipade av dagens politiker. Men han belönas inte för det. Tvärtom slår det kanske tillbaka att han varit med så länge och att Annie Lööf framstår som ett mera spännande alternativ.
Liberalerna tycker att det är orättvist. Men det finns ju inget som heter rättvisa i politiken.
Krav på tydlighet
Väljarna ropar på tydlighet. Och Liberalerna är tydliga med integrationspolitiken till exempel. Den förtalade och ibland förlöjligade snällismen är som bortblåst. Och den generösa flyktingpolitiken försvann med Erik Ullenhag. 2017 är det nya 2002, när kravliberalismen med språktest som juvelen i kronan hade glansdagar.
Dagens krav riktar sig framförallt mot nyanlända. Riksmötet i Västerås kommer till stor del att handla om integration och hur man ska motarbeta så kallat hedersförtryck. Problemet för Liberalerna är att de inte längre är ensamma om krav och batong. Det har hänt mycket sedan språktestet fick epitet som rasism och diskriminering.
Väljare till låns
Många väljare, som sökte sig till Moderaterna på Fredrik Reinfeldts tid för att de gillade hans Nya Moderater och den generösa migrationspolitiken, var uppenbarligen till låns. Reinfeldtmoderaterna har övertagits av Centern. Liberalerna går bara och väntar på att det ska gå upp för Reinfeldtmoderaterna att Centerns position när det gäller integration och migration inte är så generös som det kan verka: Att Annie Lööf inte vill riva upp den nuvarande stränga flyktingpolitiken. Och att Centern vill att de som kommer hit i stor omfattning ska lämnas vind för våg och klara sig själva, såsom Liberalerna tolkar det.
Sneglar åt Löfven
Ytterligare ett skäl till att Liberalerna har gått i stå i opinionsmätningarna kan vara att väljarna befarar att Jan Björklund inte är helhjärtat intresserad av en Alliansregering, att han hellre låter sig sugas upp av Socialdemokraterna. Borgerliga väljare vill ju bli av med Stefan Löfven.
Björklund har själv sagt att han kan tänka sig samarbete med Socialdemokraterna om hela Alliansen är med på vagnen. Men historien, i det här fallet valet 1994, kan ha satt sina spår. Då vädjade Bengt Westerberg plötsligt till Ingvar Carlsson om en koalition mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet. Carlsson gav Westerberg kalla handen. Kort därefter avgick Bengt Westerberg.
Björklund säker
Men Jan Björklund är en överlevare, som sitter säker i sadeln som partiledare. Det kommer små nålstick mot honom då och då inifrån partiet, särskilt när Birgitta Ohlsson träder fram och biter ifrån. Men ingen kräver Jan Björklunds avgång.