Det går bra nu. För Sverige alltså, inte för svenskarna. Tillväxten är hög trots kriget i Ukraina. Arbetslösheten är nere på samma nivå som före pandemin. Statsfinanserna är i ordning, trots krisåtgärder för hisnande 600 miljarder sedan pandemiutbrottet.

För svenskarna däremot ser det kärvt ut. Inflationen har stuckit upp till dryga 6 procent, vilket är den högsta nivån på 30 år. Bensin och diesel är 46 procent dyrare än för ett år sedan, elen 34 procent dyrare. Mångas löner ligger fast i avtal som går ut först nästa år.

Onaturlig kriskassa

Folket behöver alltså hjälp, regeringen har gott om pengar i statskassan, och det är val om mindre än fem månader. Vad ter sig mer naturligt än att skjuta till en slant, till så många som möjligt, gärna i augusti när kontot är tomt efter semestern och valet bara några veckor bort?

Saken är den att det inte alls är naturligt. De mångmiljardbelopp i krisåtgärder som presenterats tidigare i år och i vårbudgeten för att kompensera svenskarna för dyrare tider hade varit ytterst svåra att föreställa sig före pandemin.

Men när större delen av världsekonomin tvärstannade några veckor i april 2020 uppfanns den nya ekonomiska skolan ”Vi-tar-i-så-vi-spricker-för-säkerhets-skull”. Det skedde inte bara i Sverige, men här kunde det ske utan att det bekom statsfinanserna, eftersom statsskulden var låg. Det var också till viss del lyckat, exempelvis räddade permitteringsstöden nog många jobb.

Bidrag under svåra perioder

Så blev det kris igen, och krishantering enligt den nya skolan. El- och bränsleprisökningarna har spritt sig i ekonomin. Inte minst har maten blivit dyrare. Regeringen framhåller gärna att den kompenserar dem som har det tuffast med prisökningarna. Den ekonomiska expertorganisationen OECD är också tydlig med att det nu är viktigast att satsa resurserna på just dem.

Och visst, pensionärer med låg pension får 1 000 kronor i månaden skattefritt, om nu regeringen får igenom det förslaget. 124 000 barnfamiljer får höjt bostadsbidrag med upp till 1 300 kronor i månaden.

Men krisbidragen stannar ju inte där. Elräkningarna chockhöjdes i vintras, särskilt i södra Sverige. Vips var regeringen där med kontanter. Det blev 2 000 kronor per månad i tre månader för dem som behöver riktigt mycket el för att värma upp sina hus. Och sedan upp till 1 000 kronor till.

Efter Rysslands invasion av Ukraina nådde bensin- och dieselpriserna nya höjder. Dags för nya bidrag: 1 000 kronor i bilbidrag för alla som äger bil, och 1 500 kronor i glesbygd. Dessutom sänkt bensin- och dieselskatt.

Självklart kommer bil- och elbidragen att betalas ut till många som verkligen har svårt att klara de högre utgifterna. Men det finns också familjer i stora villor, med två bilar, som kommer få bidrag på upp till 9 000 kronor, och dessutom flera hundralappar per månad via sänkta bränsleskatter. Det kan vara familjer som knappt märker om maten blir dyrare.

Förväntade bakslag

Många EU-länder subventionerar energikonsumtion nu. Men det finns åtminstone tre problem här:

• Bidragen till dem som inte behöver eldar i onödan på ekonomin och därmed inflationen.
• Bidragen håller uppe efterfrågan och därmed olje- och gaspriserna som finansierar priset på Putins krig i Ukraina.
• Bidragen håller igång konsumtionen av el och fossila bränslen och motverkar klimatomställningen.

Och i slutändan kan notan bli dyr för vanliga svenskar: inflationen ska enligt prognoserna falla tillbaka nästa år. Men om den inte gör det, påeldad av mångmiljardbeloppen i budgeten, så blir inte bara konsumtionen dyrare, det gäller boräntorna också.