Små sjöar fryser på först och isen sprider sig i dagarna till de något större. Då börjar också många människor att ge sig ut på dem.

– Men det är viktigt att man höjer ett varningens finger till allmänheten att det inte bara är att ge sig ut, säger Mikael Olausson, ordförande i det nationella Issäkerhetsrådet och ansvarig för säkerhet på Svenska livräddningssällskapet.

Är man inte van vid att vistas på is ska man vara ganska restriktiv, säger han.

Minst tio centimeter

Första biten att beta av för att säkra sin tur är kunskap. Isens egenskaper förändras och vissa ställen, exempelvis där vattnet är strömt, är svagare än andra. Väder och vind påverkar också. Kunskap går att få genom de olika föreningar som är verksamma på is.

– Man ska vara försiktig i Stockholms skärgård där vattnet är saltare. Där fryser det inte till på samma sätt, säger Mikael Olausson.

Issäkerhetsrådet rekommenderar att isen ska vara minst tio centimeter tjock. För att kontrollera det används en ispik. En stav eller pinne duger inte, säger Olausson. Isdubbar, räddningslina och flythjälp i form av en ryggsäck med vattentätt packat ombyte, flytväst eller flytoverall anses också obligatoriskt.

”Visat sig avgörande”

Mobiltelefonen bör vara packad i ett vattentätt fodral så att den inte blir obrukbar om man trillar i. Detta för att kunna larma snabbt.

– Det har visat sig avgörande flera gånger, säger Mikael Olausson.

Det tredje rådet är: Sällskap. Något som kan vara livsavgörande eftersom möjligheten att på egen hand dra sig upp ur en vak kan vara mycket liten.