”Pinsamt” och ”slarvigt förberett”. Bland de högt uppsatta klimatexperter SVT talat med går det inte att ta miste på besvikelsen. 

Det två dagar långa FN-toppmötet i Stockholm består av dialoger som ska resultera i ”rekommendationer”. 

Detta i en tid när klimatforskarna börjar få slut på orden, IPCC:s senaste desperata varning i rapporten som kom den 28:e februari kan bäst sammanfattas i ”urgent, urgent, urgent” (bråttom, bråttom, bråttom, reds anm.). 

Källor på Regeringskansliet försvarar bristen på skarpa förslag med att det i rådande läge, med ett krig i Europa, hade uppfattats som en “provokation”. 

Istället ska man prata om hur man ska genomföra det man redan är överens om. En ”dialog i en icke-förhandlarkontext” på diplomatspråk.

En unik chans för Sverige

Men att vara värd för en egen FN-konferens innebär en unik chans. Ingen hade hindrat regeringen från att lägga fram skarpa klimatförslag, till exempel ett stoppdatum för kolet, som en allians av länder skulle kunna ställa sig bakom.  

Med en sådan ”Stockholm Declaration” i portföljen hade man kunnat åka till COP27 i Egypten och försökt få än fler länder att ansluta sig.

Det ställer klimatkrisens mest akuta fråga i blixtbelysning: politikens oförmåga att komma med en adekvat respons på den rådande krisen.

Naturfilmaren David Attenborough har sagt att klimatkrisen har gått från att vara en forskningsfråga till att bli ett kommunikationsproblem. Utsläppen måste vända ner innan 2025. Tre år har vi på oss.  

”Långsamt kollektivt självmord”

Den mest effektiva åtgärden vore en global koldioxidskatt. Det är alla forskare ense om. Men det har varit politiskt omöjligt. Skarpa politiska förslag saknas inte: koldioxidransoner där varje medborgare tilldelas en kvot eller gratis kollektivtrafik, för att nämna några politiska klimatförslag som olika parlament lagt fram.

Den omställning som måste ske är i storleken av Marshallplanen efter andra världskriget. Enligt beräkningar gjorda av konsultföretaget McKinsey rör det sig om 3 500 miljarder dollar om året till 2050, vilket motsvarar hälften av det globala näringslivets vinster. Rapporten pekar på högre elpriser, förändringar i människors diet, gamla jobb som försvinner och nya som tillkommer i den gröna strukturomvandlingen. En stor förändring – men långt ifrån omöjlig. 

Ändå fortsätter regeringar, även den svenska, att betala ut fossilsubventioner som enligt IMF:s beräkningar motsvarar 6,8 procent av den globala bruttonationalprodukten. Pengar som bidrar till det långsamma kollektiva självmordet.

Palme sa det för 50 år sedan

Men att mötas på – ytterligare – en miljökonferens är väl aldrig fel, kan man invända.

Säg det till alla de specialinbjudna ungdomar på toppmötet som nu kommer konfronteras med hur chockerande tydligt budskapet var redan för 50 år sedan. 

I regeringens PR-film till Stockholm+50 visas en bit ur det tal som statsminister Olof Palme höll på FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. Han påpekade att det är väldigt bråttom.

Det var ett linjetal som lika gärna hade kunnat hållas i dag.

Det är inte bara de ungas tilltro till politikernas förmåga att agera i en exceptionell kris som står på spel.

Det är också deras tilltro till demokratin.