Den politiska våren har dominerats helt av kriget i Ukraina. En storskalig rysk invasion och ett upptrappat ryskt tonläge mot omvärlden har enligt bedömare i grunden förändrat Sveriges säkerhetspolitiska läge.
Natofrågan har seglat upp som vårens stora politiska fråga och mycket pekar på att såväl Sverige som Finland inom kort fattar beslut om att lämna in en ansökan om medlemskap.
Kriget och dess säkerhetspolitiska konsekvenser har trängt undan det mesta av den övriga inrikespolitiska debatten från agendan.
Ändå saknas inte inrikespolitiska stridsfrågor; hög arbetslöshet, fortsatta skjutningar, upplopp i utsatta områden, oenighet kring pensioner och vinster i välfärden. Just nu får de dock ett begränsat genomslag i debatten på grund av att samhällsdiskussionen i så stor utsträckning präglas av kriget, säkerhetspolitiken och hotbilden mot Sverige.
Och det har uppenbart gynnat den sittande regeringen. Även om väljarbarometern inte visar några signifikanta förändringar den senaste månaden kan man konstatera att Socialdemokraterna är det parti som ökat mest under våren. Den enda statistiskt säkerställda uppgången mellan februari och maj står Socialdemokraterna för (+2,5 procentenheter).
Uppgången är inte överraskande. Sittande regering gynnas ofta under allvarliga kriser, såvida inga stora misstag begås. Kriget i Ukraina har tvingat Socialdemokraterna att ompröva delar av sin politik. Beslutet att skicka vapen till Ukraina och öppningen för ett Natomedlemskap, som tidigare betraktades som kontroversiella i ett parti som Socialdemokraterna, har dock inte lett till några nettoförluster av väljare.
Den andra signifikanta förändringen i väljaropinionen denna vår är Sverigedemokraternas nedgång (- 1,9 procentenhet) mellan februari och maj.
Delade rysk propaganda
Att Sverigedemokraterna backar denna period är heller inte överraskande. Internationella kriser leder ofta till att de etablerade regeringsbärande partierna gynnas. Moderaterna exempelvis håller ställningarna. Ett parti som Sverigedemokraterna däremot kan missgynnas. Det handlar inte minst om att de frågor som partiet växt på hamnat i skymundan, till exempel invandring och brottslighet, men det handlar också om att partiet har begränsad trovärdighet när det gäller att styra landet i ett krisläge.
Sverigedemokraternas historia med en ibland oklar inställning till Putins Ryssland kan också ha betydelse. Ett exempel är SD-ledaren Jimmie Åkessons uttalanden strax innan invasionen där han inte ville välja mellan USA:s president Joe Biden och Rysslands president Vladimir Putin. Ett annat de SD-företrädare, som genom åren uttalat sig eller agerat på ett sätt som uppfattats som pro-ryskt, vilket inte är en tillgång i den svenska debatten just nu. Ett aktuellt exempel på detta är partiets före detta försvarspolitiska talesperson Roger Richthoff som delade rysk propaganda på sociala medier.
Hur långvariga de här opinionseffekterna blir återstår att se. Det beror en hel del på hur den inrikespolitiska debatten utvecklas framöver och inte minst hur länge kriget i Ukraina kommer att kasta sin mörka skugga över den svenska debatten.