Dokumentären är en skildring av en ung kvinna, Alexandra Ortega, som väljer bort sitt vanliga liv i storstaden med fester, vänner, pengar och resor och istället bosätter sig långt ute i skogen tillsammans med 30 hundar och 50 andra djur. Alexandra har gjort det till sin livsuppgift att rädda livet på hundar som ingen annan vill ha eller klarar av att hantera.
I somras lade jag ut några bilder på sociala medier under inspelningen av dokumentären.
Det bara small till
Det gick inte många minuter innan min Facebooksida och SVT:s mejlkorg vällde över av hård kritik, hat och ilska riktat mot Alexandra och mot mig. Hur kan vi på SVT använda tittarnas skattepengar till att lyfta fram en sådan person som Alexandra?
Vissa skribenter resonerade på ett sakligt sätt kring Alexandras metoder och utbildning, men de flesta kommentarerna kom från otroligt uppretade och heligt förbannade människor som anklagade Alexandra för djurplågeri, för fullständig okunskap, för att förleda barn till att misshandla djur, med mera, med mera. Om SVT fullföljde inspelningen skulle dessa personer minsann bojkotta SVT för all framtid och sluta betala skatt! Och hundar skulle komma till allvarlig skada om vi släppte fram Alexandra Ortega i TV.
Borde vi tänka om?
Vi på SVT fick sätta oss i möte för att se om det var något vi hade missat. Låg det någonting i anklagelserna? Jag gjorde ytterligare research kring hur vetenskapen kring hundträning och hundars beteende ser ut idag.
Borde vi tänka om på något sätt?
Jag kom fram till att det inte fanns skäl att stoppa inspelningen. Dokumentären handlar inte om hur man bäst uppfostrar sin hund. Den handlar om Alexandra Ortega och hennes ovanliga livsval.
Det är också svårt att vetenskapligt helt entydigt belägga vad som fungerar bäst när det gäller att hantera problemhundar. När det handlar om att lära en hund sitta eller komma på inkallning är belöningsmodellen effektiv, men det är inte lydnad som Alexandra Ortega sysslar med.
Hon arbetar med ofta aggressiva och farliga hundar och baserar sin verksamhet på lång erfarenhet av hundars sätt att fungera i flock och mot varandra.
Och sist men inte minst, SVT tar inte ställning för någon speciell uppfostringsmetod. Varje hundägare måste få välja själv vad som passar den egna hunden, vilket inte borde vara en alltför kontroversiell slutsats.