Jag var ute på reportagejobb och träffade Kalle 84 år – som lever i ensamhet sedan hans fru avled i cancer 2014. Innan covid-19 pandemin och alla restriktioner gick Kalle till Stadsmissionen under dagarna och träffade människor som han kunde hänga med. Men nu går det inte, han är som han själv uttrycker det ”inlåst”.
Jag tänker på min egen mamma, hon skulle förmodligen inte överleva om hon insjuknar i covid-19. Hon är pensionär med diabetes och högt blodtryck. Förutom insulinsprutan hon måste ta varje dag så har hon, innan dagen är slut, hunnit ta 8 olika tabletter.
Lyckan total i ett videosamtal
Det är jobbigt att inte kunna umgås som förr. Att ta en lunch när jag är ledig från jobbet, ta en fika, eller när mamma samlar hela familjen för att bjuda ut oss på restaurang.
Lyckan var total när hon efter nästan två månader fick se sina barnbarn igen, även om det var genom videosamtal på min mobil. Och då snackar vi om en person som tycker någon vecka utan att ha träffat barnbarnen är lång tid.
Flera gånger om dagen får mina barn höra att jag älskar dem, speciellt när jag lämnar dem på förskolan eller innan läggdags. Men även jag och deras mamma får höra det från dem, att de älskar oss.
Bästa känslan är när de bara helt plötsligt ropar på en och säger att de älskar en. Jag är inte van med att säga de orden till mina egna föräldrar, och jag kan inte minnas att de sagt det till mig eller mina syskon under våran uppväxt.
Nästan som att jag skäms för orden
Det kanske bara är så med deras generation, men självklart vet jag att både min mamma och pappa älskar oss, och de visade det på andra sätt, men det är så sjukt att jag knappt kan få de orden ur min mun när jag pratar i telefon eller träffar mina föräldrar.
Det är nästan som att jag skäms för att säga de orden till dem, jag är inte van. Jag pratar i princip varje dag med mamma i telefon, inte bara nu på grund av corona, men även innan pandemin hördes vi varje dag. Och vi avslutar alltid samtalen med att säga puss till varandra.
Men nu ska jag lova mig själv att inte avsluta samtalet med endast ”puss hejdå”. Det är nya tider nu och vem vet, i morgon kan det vara försent. Då vill jag inte sitta med tårarna rinnande och ångra att jag inte ens kunde säga de tre orden: Jag älskar dig.