Foto: Johan Nilsson/TT

Krönika: ”Poliserna är lika frustrerade som du”

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

”Varför släpper ni bara ut dem!?” Det får poliser ofta höra när en återfallsförbrytare går lös. Svaret är: För att de måste.

Åsa Erlandsson

Reporter Veckans brott

En notorisk småtjuv. Eller en rattfyllerist som vägrar sluta ta bilen. Visst sjutton blir man både frustrerad och arg som invånare när man ser en sådan person dyka upp på gatan igen och igen.

Ofta får poliser skulden, men i själva verket känner många av dem precis som du.

Stammisarna på samhällets skuggsida

Jag jobbade tidigare på polisernas egen tidning, Svensk Polis, och fick som reporter åka med patruller på insatser och ingripanden. Man lärde sig snabbt vilka personer som var stammisar på samhällets skuggsida, de som blir gripna om och om igen. De är få, men står för en stor del av alla brott som begås.

Det var figurer som poliserna ofta kände till namnet och som skapade en kollektiv känsla: ”Jaha, nu är det han igen”. Ibland hann patrullen knappt göra färdigt den tidskrävande och omständliga avrapporteringen inne på polisstationen förrän samma person var ute igen. Hur är det möjligt?

Förklaring i lagboken

Förklaringen ligger – ofta – i lagboken. Polisarbete bygger inte bara på vilja och ambition, utan också på en snårskog av lagar och regler. Mycket av det som utifrån verkar helt obegripligt, förklaras där. Det blir många nybakade poliser snart varse. Varsågod att försöka förändra världen, bara du håller dig till alla paragrafer!

Poliser får inte bara gripa och låsa in människor hur som helst, tack och lov. Men det betyder också att småtjuvar, rattfyllerister och andra som faktiskt inte borde få vara ute, måste släppas av juridiska skäl.

Andra gånger måste någon släppas fri av praktiska skäl.

Ett färskt exempel: En man som inte hade rätt att vistas i Sverige stoppades av polis som omhändertog honom med stöd av utlänningslagen. Men då det inte fanns någon förvarsplats ledig där han kunde låsas in i väntan på att förpassas ur landet, fick han släppas ut igen. ”Ja ja”, suckade en av poliserna. ”Vi får ta honom nästa gång vi springer på honom”.

”Griper dem om och om igen”

Många poliser vill göra skillnad, det var därför de en gång valde yrket. Men att behöva tampas med brottsbumeranger som bara åker in och ut tycker nog många poliser är det tråkigaste med jobbet.

En polis konstaterar dock att hans egen frustration inte är så farlig jämfört med den som medborgarna eller de brottsdrabbade känner:

”Det är dem jag tycker mest synd om. Jag kan gripa och gripa om och om igen, jag har ju åtminstone min månadslön.”

Se veckans avsnitt av SVT Play-programmet Veckans brott – Redaktionen här! Veckans brott sänds torsdag 21:00 i SVT Play och i SVT1.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.