– I dag kopplas det till bristande fysisk aktivitet, bristande mental hälsa och många problem som vi ser hos barn i dag, säger Märit Jansson, docent i landskapsplanering vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som har studerat barns utomhusmiljöer i 15 år.

Hon är nu aktuell med ett kapitel om hållbara utemiljöer i kommande boken Djur, natur och sopretur. 

Begränsande regler

Säkerheten på lekplatser och skolgårdar styrs av Europastandarden för lekredskap och stötdämpande underlag. Genom att följa standarden håller lekplatserna och lekredskapen nivån som plan- och bygglagen och produktsäkerhetslagen kräver. Lekplatserna måste också underhållas för att olycksrisken ska minimeras. Ibland används säkerhetsstandarden i miljöer den inte är avsedd för, enligt Märit Jansson. Hon ser det som ett tecken på att säkerheten ibland går för långt.

– Vi har blivit så rädda för vårt ansvar kring miljöer där barn leker att vi har börjat applicera standarden i naturmiljöer, klätterträd eller på bygglekplatser, säger hon.

”Utmaningar där barn gör riskbedömning”

I ett snickeri i Midsommarkransen utanför Stockholm tillverkas lekplatser med inspiration från sagor och historia. Konstruktionerna utgår från säkerhetsstandarden, annars blir produkten oanvändbar. Även om företagets vd Ivar Inkapööl tycker att det är bra med en medvetenhet kring olyckor tycker han att standarden begränsar.

– Det behövs något annat också, som skapar utmaningar där barnen själva gör en riskbedömning, säger han. 

Men utvecklingen pekar i motsatt riktning. 

– Vi börjar se i forskningen att det finns en brist på riskhantering. Det är viktigt för barns utveckling att få utmana sig och utemiljön är perfekt för det, säger Märit Jansson.